Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/527

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


niålen, och af detta skäl är det, som kbnsteii kan genom individuåliseringen vara evigt ung � domlig och vexlande. Sä mänga egna charakte- rer. som �nnas i den verkliga verlden, sä män- ga kunna finnas i dikten: sä^ mänga folkslagen och tid �-momentema Uro, sä mänga äro för konst- nären de allmänna typerna �, deruli ^de ensktlta dragen samla sig. Den abstrakta eller i det all- männa lefvande teckningen är medelpunkteni der ^allt sammanfl7te^; men ju längre radierna utgä,^ dess större blir omrädet, och detta kan bli oänd- ligt , emedan de kunna sträcka sig i oändlighet. Om man med aldrig sä fljgtig blick öfver- akädar helheten af det närvarandes vittra odling, skall man hos de flesta utmärkta snillen märka , änskönt i högre elle^ lägre grad , denna syftning fit det individuela och charakteristiska ; åtminsto- ne vida mer, an i de nast föregäende seklerna, der blott enstaka fenomener, .säsom Shakspeajre, i visst afseende Schiller*, och ännu nägra kunna räknas. Synnerligast skilja sig, i denna hänsigt, vär tids författare frän den äldre Franska Sko- lan, hvilken, förnämligast i Tragedien, *) urakt- låt all användning af kostym och historisk kolorit*

t

En samtiden egen charakter är äfven , att sammansmälta det ideala och reala. De gamle

�skäldernas inbillning lefde nästan uteslutande i 

den yttre verlden. Sä vida man ej uppstiger än* P) I andra Vitterhetsarter skedde stundom något undan- tag, säsom i GUBlas.