Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/534

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 530 —

intagande ljus öfver mensklighetens oändliga sträfvanden och oavbrutna, om än stundom omärkliga, fortgång till ett bättre. Akademien, om hon ock ej i alla delar kunnat göra edra tankar till sina, gör med nöje rättvisa äfven åt eder sjelfständighet, och, då hon med grundad förhoppning tror sig i Eder hafva upptäckt ämnet till en utmärkt konstdomare, ville hon, med det pris, hon till Eder nu öfverlemnar, kunna, om möjligt vore, ännu mer fästa Eder vid denna ädla bestämmelse.

Herr Rydqvist fördes derefter af Sekreteraren till hedersbänken.

Ibland de öfriga skrifterna, hade N:o 1 Jemförelse emellan den plan man tillagt Kejsar Carl V. till upprättande af en Universal-Monarki, och den man i samma afseende tillskrifvit Konung Ludvik XIV, fäst Akademiens uppmärksamhet, såsom ett icke utan historiskt sinne anlagdt arbete, till hvars fulländande hon bör uppmuntra författaren.

I Skaldekonsten

hade Akademien lemnat de täflande fritt val af ämne, och derjemte förklarat sig emottaga öfversättningar af klassiska Auktorer på alla språk.

Sju försök hade blifvit insända, bland hvilka Akademien tillerkänt den andra guldpenningen åt N:o 7 Lifvet, med valspråk: Allt skapadts väsen, ändamål och själ.

Som Författaren ännu icke hade gifvit sig tillkänna, så skulle prispenningen för hans räkning hos Sekreteraren förvaras.

Af de öfriga Poëmerna hade Akademien ansett sig böra utmärka N:o 4 Carl XII och N:o 5 Nordens kärlek, såsom innehållande flera vackra strofer, samt N:o 6 Stjernsången, såsom röjande här och der omisskänneliga drag af snille.