Sida:Svenska Fredssord i norska frågan.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

— 22 —

Men dertill fordras att både norska Storthinget och norrmännen med ädel och orubblig tillförsigt ansluta sig till svenska ständernas och svenska folkets kända och redan nära under ett halft århundrade bepröfvade redliga broderlighet: dertill fordras att det unga trädet, för att i lugn kunna tillväxa och mogna, må söka och finna skygd under det gamla frihetsträdets utbildade krona, hvars rötter gå djupt i århundraden, och hvars stam står reslig och fast, orubblig för alla stormar, och på hvars grenar hänga de väldiga, välkända, segerrika Gustavers och Carlars svärd[1]. Måste detta svärd någon gång af Sveas och Nores krigarelejon begagnas, så kunna de förenade fosterbrödrafolken vara vissa derom att deras frihet, oberoende och sjelfständighet under ett gemensamt, enstämmigt och modigt försvar, af ingen närmare eller fjermare makt skall kunna rubbas, mindre tillintetgöras.

Till detta modiga och bergfasta försvar, till denna ömsesidiga trygghet och belåtenhet, till detta fosterbrödralag med varm, trofast anslutning till hvarandra, hvars behof hvarje svensk och norrman bör inse och med denna insigt dertill medverka, bidrager öfvertygelsen hos begge folken att föreningen dem emellan är lika nyttig som nödvändig.

Måtte det nu ingångna nya året medföra förnyade och förökade krafter, håg och vilja att dertill bidraga! Sådan är otvifvelaktigt hvarje redbar fosterlandsväns och sjelfständigt sinnad svensks och norrmans uppriktiga och lifliga nyårsönskan! Sat sapienti.




  1. Att det har ännu en stor betydelse, ådagalägger ett bref från utlandet till förf. Måtte det i någon mån inverka på Mellersta Italiens sjelfständighet under den förestående kongressen!