Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 7 —

vid Rockesholm, 2:ne sådana Cylindrar till en Plåt-härd, för samma hjul och stock, som nyss drifvit gamla spetsbäljor; ty Herr Castorin ville, genom detta exempel, sjelf visa för andra nyttan och bruket af en sådan anstalt, med minsta kostnad, uppställd; men, som jag förmodade, befans ock snart, att sådane Cylindrar illa stodo att hålla i god gång med kammar, och att de då icke heller nog nöjaktigt gjorde tjenst i härden. Jag åtog mig derpå, att på utländska viset upprätta Blås-verk bestående af 3:ne Cylindrar till hvar härd, drifne af en tre-slängig vef af Tackjern. 2:ne sådana Blås-verk uppsattes först vid Ölsboda i Nerike, och så 2:ne stycken vid Ortala i Roslagen, samt 2:ne dito vid Aspa Bruk i Nerike. De första af dessa verk nyttjas än i dag, utan allt klander, vid Ölsboda af Herr Bruks-Patron Strokirk; vid de andra två nämda Stångjerns-Bruken gjorde ock Blås-verken, vid första nyttjandet, fullt gagn och nytta; men de svåra och konstiga dragtygen, som dessa Bäljor oskiljaktigt tillkomma, samt de större nötningar och obestånd, som dem lika så i anseende till sjelfva dragtygen, åtfölja, jemte Svenska arbetares ringa vana och håg att sköta ett konstverk, tröttade snart ägarne, och Tackjerns-Cylindrarne bortlades vid Ortala och vid Aspa. Samma pjeser lära dock nu åter vara antagne, att nyttjas vid Stenkols-verken i Skåne.

§. 7.

De treslängige vefvarne, hvilka, som nyss