Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 20 —

verket, rasar fruktlöst bort, och förspilles. Först med vatten-hjul af tie alnars diameter, vore detta botadt; men sällan tillåter en smedje-byggnad en så oformlig uppställning. Med utvexling af trälla och kugghjul kan sådant äfven afhjelpas; men gemenligen, och med skäl, undviker man en multiplicerad byggnads-uppställning; derest vigtigare orsaker icke påkalla densamma. Vid Skogaholm, der fallet är högt, och sju alnars högt öfverfalls-hjul kunde nyttjas, insattes tvenne kammar A, A, till hvar Bälj, på vanliga viset, se Fig. V; men vid Rockhammar, der vattenhjulet blott är fem alnar, (också öfverfall), inrättades, för att lätta och framsläppa hjulets gång, enkla kammar B, eller, blott en dertill skapad kam, för hvar Bälj-trada.[1] Båda Verken äro byggda, utan de omtalta utvexlingar, hafva nu i flera år gjort vederbörligt gagn, och äro i träget bruk

§. 21.

Vid Vedevåg ar äfven af mig inrättad en Blås-machin, för enkla kammar; den består af tvenne större särskilta Bäljor, gjorda på Vidholmska viset, enligt §. 5, och sammanställde till en väderlåda, att betjena tvenne små smält- eller gjut-ugnar. Bäljorna äro anlagda på andra botten, uppöfver vattenhjulet; de drifvas, medelst

  1. Vid Hagby Bruk, i Nora-trakten, har ock nu nyligen Herr Dahl likaledes ställt 3:ne sammanlagda Bäljor i gång med enkla kammar, samt dertill användt ett större vattenhjul.