Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 31 —

använda stadiga och goda plank, om de med något bestånd skola pressa luft i en gemensam väderlåda, hvarvid gamla svaga spetsbäljor ej heller länge uthärda, jemför §. 29. Och således kan icke heller detta andra partiet, Blåsmachinen, förorsaka en större kostnad till uppsättningen med vef, än till den med kammar.

Det tredje partiet, eller vef-anstalten, utgör nu sista delen af vår betraktelse: En treslängig vef, till Fig. III, väger med hjul-nål, dynlager, vefstaks-pannor, m. m., åtta eller nio Skeppund v. v.; och tvenne dubbel-vefvar, med lika tillbehör, till Fig. IV, väga omkring 10 à 11 Skeppd v. v., som vanligen betalas à Tio Riksdaler Riksgälds Sedlar. De treslängiga vefvarne voro nyligen rara, och dyrare; men de förfärdigas nu vid alla Kanon-gjuterier, och äfven på flera ställen; de sednare, eller dubbel-vefvarne, kunna åstadkommas vid de flesta hyttor; den första sorten kan sålunda ännu hållas dyrare, och till många ställen vara att hämta på långa och svåra afstånd; den sednare åter bör i båda dessa hänseenden falla sig vida mindre dyr, eller mindre svår att anskaffa. Kostnaden är emedlertid härefter någorlunda att bestämma; och svårligen lärer någon Bruksägare kunna förskaffa sig Trador, Vågar med Jernkedjor och Jernklavar, en mindre hjulstock med kammar, Jernbeslag, nålar, öfverdynor, Kugghjul, och tillhörig Trälla; (eller ock, en rätt svår och lång hjulstock, utan trälla och kugghjul:) till särdeles ringare