Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/180

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
176

och stanna där åtta dagar, hvarefter han ämnade återvända hit.

— — — — — — — — — — — — —
H. E. Charlotta.



    kronprinsen med stor högtidlighet till stortinget, där han höll ett tal på franska, hvilket prins Oskar uppläste uti svensk öfversättning. Oaktadt sina republikanska och demokratiska tänkesätt visade åhörarne honom den största vördnad och ett stort intresse för hans tal; därefter svuro de med hög röst sin nye suverän trohetsed. Kronprinsen berättar uti samma bref, hvarur jag ofvan citerat en mening, att norrmännen tycktes vara belåtna med att ändtligen hafva beslutat sig för att underkasta sig kungen; detta är hans egna ord: »Allting, till och med uttrycket i deras röster, tillkännagaf, att de voro tillfredsställda med föreningen; dock torde det behöfvas en längre tid för regeringen att med vishet och fasthet kunna hålla sinnena i lugn och ordning.» Sedan de svurit eden, höll presidenten i församlingen, herr Christie, ett tal, hvarefter sammanträdet upplöstes. — — — — Sedan prinsen ordnat hvad som behöfdes med afseende på landets regering samt gjort bekantskap med de ledande personerna, föreslog han, för att så snart som möjligt få slut på stortinget, att man skulle till nästa år, då kungen hoppas kunna vara närvarande, uppskjuta afgörandet om det underhåll, som skulle tillkomma kungen och prinsarne; de hade redan ställt ett visst belopp till kungens förfogande till aflöningar för myndigheterna, öfverlämnande åt kungen att närmare fördela detsamma, hvilket äfven gjordes, men kungen ansåg sig icke för närvarande vilja taga någonting däraf för sin egen civillista. Sedan sålunda de nödvändigaste anordningarna blifvit vidtagna, föreslog kronprinsen församlingen, att den skulle åtskiljas, samt begaf sig till densamma på samma sätt som vid sin ankomst till Kristiania samt höll äfven nu ett tal, hvarpå presidenten svarade. Kronprinsens tal var nu liksom det första på franska, men prins Oskar läste sedan upp det på norska, till hvilket språk det blifvit öfversatt af en språkkarl. Då de båda språken äro hvarandra mycket lika, var det icke särdeles svårt för prins Oskar att läsa det på denna dialekt, hvilket gjorde ett mycket godt intryck på norrmännen. Kronprinsen lämnade Kristiania den 29 i denna månad och återvände öfver Kongsvinger, Karlstad och Örebro till Stockholm.