Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
80
Jorda Balk.

6. §. Wil någor afstå sin panträttighet til en annan; kungiöre thet först pantägaren.


7. §. Sätter man jord, hus eller tomt i pant, och gifwer genast wärkelig införsel theri, med the wilkor, at långifwaren på winst och förlust skal niuta all afgäld, som theraf gå bör, til thes hufwudstolen betales; giöre thet med witnen, och ware thet gildt, som them bådom åsämier. Är then egendom sådan, som bördas kan, och wil then, som rätt til börd äger, lösa långifwaren ut; hafwe ther wåld til, och hålle han låntagaren the wilkor, som i pantebrefwet tingade äro. Hafwer långifwaren ej annorledes fått införsel, än at han för lånet skal niuta ränta sex af hundrade; äge ock bördeman macht, at lösa honom ut. Hafwer låntagaren ej gifwit införsel i panten; äge tå bördeman ej rätt til lösn, så länge han lefwer, som lånet tog.


8. §. Then annars mans gods i pant hafwer, må thet ej förwärra, eller emot ägarens wilja giöra ther å annan kostnad, än panten tarfwar.


9. §. Hafwer man pantsatt jord sin på wiss tid, och dör förr än samma tid ute är; ägen tå arfwingarne macht, at efter hans död lösa then jord åter, doch niute panthafwaren laga fardag.


X. Cap.