Hafwe ock Domaren macht, ther sådan åwärkan oftare sker, utom thessa böter, wite förelägga. Giör någor sådan åwärkan i Konungens parkar och diurgårdar; böte för hwart masteträ hundrade daler, för annat stort trä tijo daler, och betale thesutan wärdet; och ware bot för thet andra, som här ofwan nämndt är, fyradubbel, Konungens ensak.
6. §. Kärer någor til annan för intagor,
eller annan åwärkan, ock then, som käres til, säger
at the ägor komma honom til; pröfwe Rätten först
om käranden then skog och mark tå brukadt och
innehaft, och ther sådant liusliga finnes, lägge han, som
åwärkan giorde, thet ut, som han ingärdadt, och
återställe hwad han tagit hafwer, böte ock som förr
sagdt är. Finnes thet ej; tå skal thet, som twistas
om, i qwarstad sättas, och wid wite förbiudas.
Sedan skilje Domaren them emellan om äganderätten.
Tappar han saken, som åwärkan giorde; böte för
wåld, eller åwärkan, alt som målet är til.
7. §. Landbo, eller then annars jord brukar,
hafwe ej wåld at sälja timmer, wed, gärdsel eller
annat sådant af gårdens ägor, utan han hafwer ther
jordägarens lof til. Giör han thet, eller tillåter
han annan thet giöra; böten både, som i 5. §. sagdt är.
8. §. Skattebonde må nyttja sin enskilta skog
