Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
125
Bygninga Balk.

6. §. Komma ej Härads och Bergsfogdar, Jägmästare, och Landtjägare til skogs eld, när the then warse blifwa, eller bud ther om få, och giöra the icke embete sitt; böte tretijo daler hwarthera, men Länsman och ringare betiente tijo daler.


XVI. Cap.

Huru almänningar nyttjas måge.


1. §.


LAnds almänning måge the nyttja, som inom Länet bygga och bo, och Härads eller sokne almänning the, som i Häradet eller soknen äro. Ther måge the, som ej hafwa sådant på egna ägor, niuta muhlbete, timmer, wed, gärdsel, löf, näfwer, torf, bast och annat, som ther finnes, til egen nödtorft, men ej något theraf til annan uplåta eller sälja Wil man ther hugga timmer, wed, gärdsel och stör; gifwe thet först wid Tinget tilkänna, och pröfwe Rätten huru mycket han tarfwar, sedan söke han lof ther til af Konungens Befalningshafwande, som i 14. Cap. sagdt är. Nyttjar någor almänning annorledes; böte som i 10. Cap. 1. §. stadgadt är.


2. §. Äger man gård i annat Län, Härad eller sokn; före ej något ifrån almänning til then

gård,
Q 3