Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
175
Handels Balk.

som han i händer hafwer; säge tå först ägaren therom til, eller, ther han ej när är, gifwe thet Rätten eller Konungens Befalningshafwande tilkänna, och sätte panten ej högre ut, eller med andra wilkor, än then hos honom häftar före, eller böte en siette del af pantens wärde, och skadan åter. Nekar någor emot bättre wetande, til then pant han emottagit hafwer; böte hälften af thet panten wärd är.


7. §. Försätter eller förskingrar man pant, förr än then wärderad och lagstånden är; böte fierdung af pantens wärde, och gälde skadan åter.


8. §. Går någor i löfte för annars mans gäld; betale han thet gäldenär sielf ej gälda gitter. Håller gäldenär sig undan, när tiden til betalningen inne är, eller är han utrikes faren, och finnes ej gods hans; lägge tå Konungens Befalningshafwande löftesmannen dag före, at skulden betala.


9. §. Nu hafwer löftesman sig åtagit annars mans gäld, som sin egen, och utfäst betalning å wiss tid, eller ort, eller ock sig lika med gäldenären ther til förbundit; söke tå borgenär hwilkenthera han helst wil.


10. §. Dör gäldenär; sware tå thes

arfwingar, så långt gods hans räcker, och gälde

löftsman