4. §. Är gäldbunden man död, och hafwer någor förstreckt penningar, eller wahror, til hans begrafning; thet skal först gäldas, sedan thet gods afskildt är, som förr är sagdt. Thernäst then kostnad, som å egendomens uptekning skiäliga giord är, så ock the fattigas del, fyra öre af hwarje hundrade daler, efter egendomens wärde; sedan läkarelön, läkedom och föda under then dödas sidsta siukdom, theras arfwode, som honom theri skiött hafwa, så ock betienters och tienstehions lön för sidsta åhret.
5. §. Thernäst äge huswärd rätt til huslego
för sidsta åhret, och för sidsta tre månaders kost, af
thet gods, som i huset är. Hafwer huswärd ej
något af hans gods inne; niute ej bättre rätt, än
andre borgenärer, therom i 16. §. sägs. Af gods i
skiep tages först siöfolks lön, sedan fracht och
skiepslega.
6. §. För afrad, tijonde, och all annan
afgäld af fast egendom, hafwe ock then förträde til
samma jord, som then ränta äger, ther then ej
längre stått inne, än i 17. Cap. Jorda Balken stadgadt
är. Är gäldenär sielf ej jordägare; niute then, som
afgäldet äger, samma förmon i lösören. Häftar
landbo för husröto, ehwad thet är för flera eller
färra åhr; ware lag samma. I bygnad å annars
grund i staden eller på landet, hafwe jordägare
