Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/271

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
233
Missgiernings Balk.

afwita qwinno, eller then, som ej fyllt tolf åhr; ware lag samma.


2. §. Nu är qwinna wåldtagen, och gifwer thet ej genast tilkänna, och kärer ej ther å wid nästa Häradsting, eller inom en månad in för Rätten i staden, hafwe sedan ej macht at öfwer wåldet klaga, ther hon ej laga förfall wiser.


3. §. Hwar som med wåld tager och bortförer annars mans hustru, eller fästeqwinno, mot hennes wilja; miste lifwet, äntå at han henne ej häfdadt hafwer. Kommer häfd ther til; hafwe ock förwärkadt alt sitt lösa gods.


4. §. Förer någor bort med wåld mö, eller enka, som ej fäst är; hafwe förbrutit sitt lösa gods, och plichte thertil med en månads fängelse wid watn och bröd. Häfdar han henne, mot hennes wilja; miste lif och lösören, som sagdt är.


5. §. Hwar som lockar, eller bortförer, qwinno från sin man, eller dotter ifrån fader, eller moder, eller ifrån them, som i theras ställe äro; böte hundrade daler, eller mera, eller plichte med kroppen, efter som brottet är til.


6. §. Af thet gods, som i alla thessa fall

förbrytes, tage halft Konungen, och halft målsäganden.

7. §.
G g