annan tunga å Konungens undersåtare; eller swikeliga taga högre tull och skatt ut, än bewiljadt och påbudit är; gälde skadan åter, och stånde dubbel tiufsrätt.
2. §. Hwilken Konungens Embetsman, hög
eller låg, som sielf, eller genom andra, intalar,
eller förleder undersåtarna til något sammanskott,
kostnad, utgift, eller arbete; rätte up skadan, miste
embetet, och böte tuhundrade daler. Tager han
sådant emot, tå thet, såsom af fri wilja biudes; böte
hundrade daler, och gifwe åter thet han tog.
XLV. Cap.
Om then, som swikeliga drager til sig Kronones ingäld; så ock om Upbördsman något theraf förskingrar.
HWar som swikeliga drager under sig Kronones
ingäld; stånde dubbel tiufsrätt.
2. §. Griper Upbördsman til Kronones,
Stadens, eller andra almänna medel, och them
förskingrar; miste tienst sin, och gälde åter, med sex
af hundrade i ränta; böte ock ther til fyratijo daler
för hwarje hundrade, som han tilgripit. Kan han
