Konungens Befalningshafwande parterna til Domaren, at söka ther å förklaring.
3. §. Dröijer Befalningshafwande, utan
skiälig orsak, at ställa domen i fullbordan; sware för
all skada, som theraf tima kan.
4. §. Wiser then, som tappadt hafwer, och
utmätning undergå bör, at han å högre ort klagadt
öfwer domwillo, eller annan felachtighet; gånge
domen äntå til fullbordan; doch så, at then, som
wunnit, ställer borgen för thet, han efter domen
lyfta eller tilträda får, eller warde thet satt i
qwarstad, ther förbud emot utmätningen ej kommer.
5. §. Hafwer någor wunnit hos twänne
Underrätter, och warder theremot wädiadt; niute
äntå utmätning, och ställe borgen för thet han om
händer får, eller låte godset sättas i qwarstad.
Hafwer man en Underrätts dom för sig, ther å
utmätning följa bör, efter som i Rättegångs Balken skils;
ware lag samma. När godset så utmätit är, må
thet sedan ej skingras, eller utom ägarens wilja
föryttras, förr än saken i Hofrätten afdömd warder.
Tappar han ther; gånge thet, som utmätit, eller i
qwarstad satt är, åter, med thes ränta och afgäld.
6. §. Nu gitter ej then, som tappadt hafwer,
