eller afwek; thet må full arfslott niuta, äntå at thet utländes födes.
3. §. Är någor til wiss tid biltog lagd;
stånde hans gods och arf honom tilhanda, til thes han
kommer åter, och niute han af räntan och afgäldet thet
qwar är, sedan hustrun och barnen theraf nödigt
underhåll fått hafwa.
4. § Warder någor, för affall ifrån wår
rätta ewangeliska tro och läro, förwist Riket; eller
träder swensk man utrikes til wilfarande läro; then må
ej sedan arf i Swerige taga, utan falle thet andra
then dödas nästa arfwingar til, ther han ej låter sig
rätta, och kommer på Konungens nåd åter, inom
fem åhr, ifrån thet han Riket förwistes, eller
utländes affall giorde; doch hafwe ej rätt til then ränta,
som förut upburen är.
VIII. Cap.
Huruwida barn, som aflas i fästning, lönskaläge,
hordom, eller förbudna leder, måge arf taga.
AFlar man barn i lönskaläge, och tager sedan
qwinnan til ächta, eller henne ächtenskap
