Sida:Thyren Kommentar SL kap 20.djvu/11
3
af eganderättskränkning fasthölls. Furtum possessionis, som omtalas i L. L. B. 10: 7, hölls fortfarande skildt från tjufnad (jfr. Abrahamsson ad Kp. 10, a och ad Tj. 38, a). Furtum usus, som ursprungligen icke synes hafva skarpt skiljts från tjufnad (jfr. L. L. B. 53; 38, hvilken dock troligen är en presumptionsbestämmelse), tyckes senare hafva mera afsöndrat sig och förts till B. B. 42 (olofligt mjölkande); jfr. Sjöl. 12/6 1667, c. 19. Djur (äfven foglar) i djurgårdar betraktades såsom ockuperade, och sådan oloflig jagt följaktligen såsom tjufnad, K. St. 29/8 1664, § 8. Mera sväfvande var frågan om besittningskränkning. Gränsen mellan förskingring och tjufnad, som ursprungligen lemnats obestämd, (hvilket antagligen sammanhängde dermed, att hufvudvigten i tjufnadsreqvisitet lagts på det med förskingringen gemensamma momentet af hemligt tillegnande) förefaller dock i det hela hafva skärpts (jfr. t. ex. St. L. Kp. 2: 2 med Abrahamsson ad Kp. 9, a). Angående förskingring af embetsmän gåfvos under Carl XI flerfaldiga stränga bestämmelser; likväl hölls äfven detta fall mestadels i sär från tjufnad (jfr. S. Hofr. Res. 16/10 1729, Flintberg V, 643; äfvenså Abrahamsson ad Kg. V, i. f.; deremot visserligen KyrkoL. 1686, 28: 2, som emellertid icke stadgar straffet för kyrkostöld – dödsstraff – enligt Str. O. 1653, § 3). I fråga om hittegods betraktades såsom tjufnad de fall, att upphittaren från början kännt egaren eller, vid tillfrågan, nekat till innehafvet; deremot icke den blotta underlåtenheten att lysa (Abrahamsson ad Tj. 33, b). Enligt K. Pl. 6/12 1697 straffades emellertid tillgrepp af skepp och gods, som sjöfolket öfvergifvit, eller som kommit utan folk i land, såsom tjufnad. Beträffande bodrägt i ordets nuvarande betydelse (i L. L:s språk betyder bodræt att draga egendom ur någons bo genom att locka hans folk till hustjufnad, jfr. Schlyter Gloss. h. l.), gjordes skillnad mellan att make undandrog gemensam egendom, hvilket
