Sida:Thyren Kommentar SL kap 20.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

42

– § 1, I A n:o 6 –

utgör kroppsdelen ett tjufnadsobjekt som alla andra Men om afskiljandet och tillgreppet företagas in uno, kan tjufnad icke, utan extension af det allmänna tjufnadsreqvisitet, anses föreligga (eftersom tjufnad förutsätter, att saken är i dominium, då tillgreppet föröfvas – jfr. oloflig jagt och fiske) i fråga om kroppsdelar, som organiskt höra samman med kroppen; väl deremot i fråga om kroppsdelar, som helt eller delvis äro artificiella och vid hvilka sålunda ett dominium redan förut existerar (ͻ: afryckande och tillgrepp af peruk = stöld; jfr. utdragande och tillgrepp af guldplomberad tand etc.; deremot icke afklippande och tillgrepp af växande hårfläta: har bör misshandel anses föreligga, jfr. Komm. 14 K. ad § 10, II, 1, b). Om död menniskokropp, j. n.

ad δ. Ehuru dominium icke i allmänhet kan antagas med hänsyn till föremål befintliga i grafvar, framgår det otvetydigt af äldre svensk rätt, senast 20: 5 m. 3 enligt den ursprungliga lydelsen af 1864 års Strafflag, att tillgrepp af dylika föremål är tjufnad. Tillgrepp ur graf af lik, äfven i lukrativt syfte (såsom i det inom utländsk rättspraxis inträffade fall, att dödgräfvare återuppgräfver och för dissektionsändamål afyttrar nyss begrafna lik), är dock att föra enbart under Str. L. 11: 4. Att dominium saknas, afgör icke frågan, då detta, som nämndt, merendels gäller lika väl om andra i grafven befintliga föremål, hvilka otvifvelaktigt äro tjufnadsobjekter; med mera skäl skulle kunna anföras, att liket, vid tidpunkten för tillgreppet, är i annan mening än nämnda föremål, extra commercium. Emellertid är ett objektivt reqvisitmoment in commersio, såsom skildt från in dominio, i modern rätt icke lätt genomförbart, och det afgörande argumentet är fastmera. att lagstiftaren i 11: 4 så strängt bestraffat sjelfva upptagandet i och för sig, att det icke är sannolikt, att han tänkt sig en konkurrens med 20 kap. för det särskilda fall, att handlingen skett animo lucri. – Tillgrepp af