Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
141

samt något litet cochenill, som utan att skada smaken gör färgen grannare. Då denna blandning har kokt i 5 minuter, silas den upp och slås kokhett öfver kålen. Man brukar till och med koka upp ättikan och slå den tillbaka på kålen 3 dagar efter hvarandra; man kan också låta den kallna innan den slås på kålen, men då skall denna förut förvällas. Derigenom förlorar den dock mycket i utseende. Burkarna öfverbindas först när det är fullkomligt kallt.

222. Pickles för damer. (Ladies delight.) 12 skålp. sönderskurna äpplen, 12 d:o sönderskuren ljus eller spansk lök och litet grön spansk peppar lägges i en glasburk. 14 kanna ljus vinättika kokas med en desertsked salt och slås öfver, när den är kall. En mycket god salad till de flesta kötträtter.

223. Kryddättika. Alla i ättika inlagda saker blifva mycket bättre i smaken, om man i stället för vanlig ättika dertill tager något slags kryddättika. Denna kan antingen för tillfället tillredas genom att vid kokningen tillsätta en nypa torra blad af här redan uppräknade örter, eller ock kan man förut koka sådan, som då också utgör en fin och välsmakande krydda till fisk, salad och många andra rätter.

Örter, som passa för tillagning af kryddättika äro följande. Dragon, myskört, borago, bönört, salvia, isop, mejram, basilika, citronmeliss, timjan, pimpinella, dill, krusmynta, rocambal, m. fl.[1].

224. Saltade gurkor. Man ser väl efter att bland till saltning bestämda gurkor icke får finnas någon, hvarpå skalet är skadadt eller med bruten stjelk, ty dessa hålla sig ej. Saltgurkor kunna nedläggas i ankare, ansjoviskaggar eller engelska stenkrukor med lufttätt lock. På bottnen af kärlet lägges ett hvarf friska rensköljda blad af vinrankor, ek- eller körsbärsträd, dill, fenkol, isop och lök och hvad annat man har af andra gröna kryddörter. Gurkorna, som alltså icke få vara gula eller vissna, packas tätt ned hvarftals med de gröna bladen löken och kryddorna. Har man ett träkärl, slås bottnen igen och det göres så

  1. Bladen böra först torkas, ty ättikan får starkare kryddsmak af torra än af färska blad.