22
tarmarne, något som magens muskler eller fibrer kunna verka på eller arbeta med, så att tarmytorna icke gnidas mot hvarandra.
Hunden mår väl af att gnaga ben; hästen kan icke låta sig nöja med hafre; han måste bredvid detta närande foder hafva något (om det också icke är annat än halm), till att fylla tarmarne med.
Många menniskor lida, som man tror, af dålig matsmältning, men det händer icke så sällan, att detta kommer deraf att tarmarne icke hafva nog arbete med maten. Derföre bör man i sådana fall försöka mat, som tål att ligga länge i tarmen utan att förruttna, och som tillika fyller, så att musklerna derigenom kunna förmås till arbete. Spickeskinka och tunnbröd (ojäst bröd) kan möjligen hjelpa der man kommer till korta med köttfärs, löskokta ägg, köttsoppa och alla magstärkande droppar i hela apoteket. En mage, som är lagom fylld, gifver mera mod och sjelftillit än en nära tom, om den sednare också har erhållit så starkt närande föda, att den ej kräfver mera på ett helt dygn, Men det säger sig sjelft att det får vara måtta med allting. Sammanmalet hafremjöl af omogen, frusen eller förtorkad hafre, t. ex. är icke stort mera närande än bara halmen. Det både är och blifver sålunda det vigtigaste att växtämnen malas och tillagas så, att de små rummen eller cellerna deri öppna sig utan svårighet och innehållet lätt kan utdragas och begagnas.
2. Om kokning af kött och fisk.
Man säger i allmänhet om ett födoämne, att det är lätt att smälta, eller lättsmält, när det utan svårighet af matsmältningsverktygen upplöses, upptages i blodet och omsattes i kroppen. Hårdsmälta, kallar man de födoämnen, med hvilka detta icke är händelsen, och som följaktligen icke göra den nytta de borde. Detta ligger ofta mindre i sjelfva födoämnena, än i det sätt hvarpå de äro tillagade, det tillstånd hvari de befinna sig. Det blir följaktligen alltid hufvudsaken att försätta dem i ett sådant tillstånd, att matsmältningsvätskorna hafva lätt för att verka på dem, och att de, när detta är gjordt,
