Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
33

Hvad som gör dessa kött-, grön- och grynsoppor så närande, att en sådan soppa kan utgöra en fullständig måltid, är icke alltid någon stor mängd kött; ty denna kan ofta vara obetydlig: ja, ibland kan man t. o. m. alldeles undvara köttet; men det är tillsatsen af mycket väl kokta gryn, ärter, bönor, rötter, kål och andra grönsaker, som gör dem närande. Dessa soppor med gryn, likasom med ärter och kål, höra som vi nyss sagt, till folkets vanliga kost, men då trädgårdsodling för det mesta är inskränkt till städernas närhet och till vissa trakter eller landskap, eller socknar, så uppstår på många ställen på landet brist både på kål, rötter, bönor och andra grönsaker, som deremot annorstädes väsendtligen bidraga att skaffa folket en helsosam och välsmakande föda. Potatis, rofvor, kålrötter och gräslök är det enda man någorlunda kan räkna på; icke en gång kål odlas öfverallt.

Hvad man nu emellertid har af dylika grönsaker, måste kokas väl och länge, så att de blifva möra och lättsmälta. Detta gäller också om grynen, som tillsättas; ty dessa måste koka, tills de ej mera svälla. Hafregryn äro de mest närande af alla grynsorter. Att koka gryn i soppan eller spadet, gör detta nästan lika närande och kraftigt, som sjelfva köttet. Man har också den nytta och vinst vid soppkokning, att allt slags kött kan begagnas och medtagas. Det finnes knappast så liten köttbit eller sena eller annat affall, som ej kan komma till nytta i soppgrytan; hvarje brödsmula, hvarje potatis, hvart kålblad, hvart köttben, synnerligast om det är hugget i små bitar eller krossadt, måste här gifva ifrån sig all den näring de innehålla. Den raska och kloka matmodren vet väl huru mycket några rötter, litet lök, purjo och annat grönt, bidraga att göra soppan eller spadet till en likaså närande, som sund och välsmakande måltid. Ändå mera närande äro välkokta ärter och bönor.

Sådana soppor kunna således, som ofvan nämndes, kokas med litet eller intet kött; men ändå bättre blifva de om man kokar antingen salt eller färskt kött deri, en lägg, några krossade köttben, en halsbit, eller senor, och dylikt som afskäres då man hackar kött eller skär till biffstek. Köttets egna smak genomtränger allt det, som