Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

välgörande, liksom skedörten, eller som den också kallas skörbjuggsgräset.

Som ofvan är sagdt, ätes saladen, antingen den lagas af eller kokade saladväxter, rötter eller andra grönsaker, tillsammans med grädde, fläskflott, matolja, salt och ättika; men då många personer ej kunna fördraga det sura, får saladen skulden för att den är hårdsmält, ohelsosam, o. s. v. När saladen skall tillagas är det derföre bäst att först blanda den med grädden eller oljan, och sedan tillsätta ättikan droppvis, så att den blott får en svag, syrlig smak. Salad bör icke sköljas, såvida det icke är oundgängligen nödvändigt. Se mera härom i V:te styckets 5:te afdelning, om rötter och grönsaker.


Ätbar svamp.

Liksom andra växter i rätt årstid och passande väderlek slå ut blad och blommor, så skjuter också svampen upp, efter mildt regn, då jorden är uppvärmd. Få arter mogna om sommaren; de flesta på sensommaren och hösten. I torra år trifves icke svampen, men i våtår och missväxtår, framkommer den, från medlet af Juli till slutet af September och Oktober, i sådan mängd att man ofta på en liten stund kan insamla en god och öfverflödig måltid för flera personer. Men likaså hastigt som svampen skjuter upp, lika hastigt försvinner den igen; knappt har himlen klarnat och marken blifvit torr, förrän den är borta, eller är genomborrad af otaliga insekter; men en ny regnskur framlockar åter svamp i riklig mängd. Om hösten, som är rätta årstiden för de flesta och bästa svamparter, äro de varaktigare, emedan luften då är fuktigare och daggen längre ligger qvar på marken. Hvad dadelpalmen, pisangen, brödfruktträdet, mainoc- och yamsroten äro för de heta länderna, är eller rättare sagdt, borde svampen, efter naturens tydliga fingervisning, vara för de medelvarma och kalla jordbältena; ty det kan icke vara utan någon vis afsigt Försynen slösat denna stora rikedom af helsosamma och närande svamparter i länder och på årstider der andra födoämnen äro sällsynta, vantrifvas eller slå fel, så att der uppkommer brist på all annan föda ur växtriket, en brist, som man söker