Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

faller sig, som åt halfvilda djur, och tör väl hända att de som skola deltaga i måltiden ibland icke äro stort bättre än så. Ty de kasta sig öfver maten och rifva i fatet, tänka blott på att hjelpa och sörja för sig sjelfva, utan en tanke på sina bordskamrater och utan tack och ära åt Honom, från hvilken allt godt kommer. Detta är emellertid lyckligtvis undantag och icke regel bland vårt folk, som i allmänhet är noga om bordsskick och ordning, och vid sammankomster och på större bjudningar till och med uppför sig högtidligt och värdigt. Men osnyggheten deremot herrskar, tyvärr, i alltför många af landets delar. Det är visst mången som icke eger, eller icke har råd att lägga ren duk på bordet en gång i veckan; men det finnes ingen som ej har råd eller tillfälle att skura rent bordet, hvarpå maten sättes fram, eller som har någon orsak att undskylla sig för Orenlighet, oskurade, otvättade kärl och grytor. Förutom det motbjudande och skamliga i att behandla Guds gåfvor på ovärdigt och osnyggt sätt, är det ännu en orsak hvarföre man bör förvara, tillaga och framsätta maten med den största ordning och renlighet. Det är nämligen nästan, otroligt för dem som icke så noga fästat sig dervid, huru mycket som förspilles derigenom att matvaror behandlas, förvaras, tillagas, kokas och framsättas i orena kärl, grytor och fat. För det första fastnar en hel mängd qvar i smutsen och följer med, när denna skall bortskaffas; men ändå större blir förlusten derigenom att maten genom att blandas med orenlighet och afskräde, tager skada, råkar i jäsning och förlorar en stor del af sin närande kraft. Under sådana omständigheter framkomma också i matvarorna en hel mängd djur; dessa äro visserligen oftast så små att man icke utan tillhjelp af förstoringsglas kan se dem, men de förtära och smälta ändå sin föda, och uttömma det de ej kunna smälta jemte sina små kroppars orenlighet, och slutligen dö de i tusen- ja, i millionvis, och de döda kropparne blifva qvar i de icke rengjorda kärlen.

Den som sätter sig till ett renligt bord, bör också sjelf vara ren, om han har någon aktning for sig sjelf och för andra. Men detta slags renlighet är en sällsynt vara och dock är det nästan obegripligt att den, som