Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
65

en gång kännt huru upplifvande och förfriskande det är att tvätta sig ren, icke så ofta som möjligt förskaffar sig denna njutning. Huru kan den som kommer från ett arbete, hvarmed följer smuts och söl och dam och orenlighet, med någon trefnad sätta sig till bords utan att först göra sig ren och uppfriska sig med att tvätta händer och ansigte och kamma dam och skräp ur håret!

För en del handtverkare, såsom målare, boktryckare m. fl. är det för helsans skull en ren nödvändighet, att tvätta sig innan de äta, ty de handtera giftiga och skadliga saker, som de lätt med maten kunna få i sig, om de ej tvätta sig väl före måltiden.

Vid bordet, der familjen samlas till sin måltid, bör maten i stillhet förtäras. Kif och trätor, straffpredikningar, tillrättavisningar och tal om dagens sysslor och göromål böra vara förvista från mattimman, ty magen arbetar bäst när den öfriga kroppen är i hvila, och i fred bör det ske, ty sinnets mera än kroppens oro förhindrar och försvårar matsmältningen. När familjen samlat sig kring måltidsbordet, bör icke hvar och en sitta tvär och sur och sköta blott sig sjelf, utan den ena skall hjelpa den andra, så att alla visa hvarandra ömsesidig uppmärksamhet. Ett sådant passande uppförande tillsammans med muntert samspråk, som väcker skratt och lustighet, är den bästa krydda på maten, och lättar matsmältningen lika mycket, som den förhindras af surmulenhet, harm och förtret. Hvar man bör få förtära sin måltid i ro och fred; skall han i en fart sluka den i sig, förloras hälften af dess nytta och välsignelse. Om derföre hustrun verkligen vill sörja för mannens helsa och trefnad, så skall hon göra sig till en bestämd regel så visst som Amen i kyrkan, att maten alltid skall vara färdig i rättan tid, så att han aldrig behöfver vänta derpå. Ingen ting, hvarken prat eller kaffe, eller slagt eller byk, hvarken bak eller brygd, bör få förhindra detta.

Lifvet, och synnerligast arbetarens, bondens och handtverkarens lif, fordrar att tiden användes väl, och den stund, som egnas åt ro och hvila, blir ofta kort och inom vissa gränser; derföre bör husmodren eller