Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/81

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
75

små stycken. Skulle ben följa med köttet, krossas eller huggas dessa i små stycken. 2 téskedar salt och 12 tésked groft stött peppar läggas i grytan, som nu sättes öfver elden. När det börjar fräsa, minskar man värmen genom att lägga aska på elden, hvarefter lock lägges på grytan. Man låter löken blifva brun, men den får icke brännas, och den feta såsen omkring köttet skall vara klar som olja. Osar det hett och fräser på bottnen, när man lutar på grytan, utan att det brännes eller svedes, så är allt som det bör vara. 1 kanna kallt vatten tillsättes nu, och när det kokar upp, skummas flitigt, hvarefter alltsammans får stå och koka smått en timmas tid; sedan uppsilas soppan och förvaras till framtida bruk. Om vintern kan den hålla sig ganska länge, och om sommaren i flera dagar, när den kokas upp hvarannan dag och hvarje gång spädes med så mycket som en kaffekopp kallt vatten.

Man kan gifva denna soppa mycket olika smak genom tillsats af några kryddor, såsom neglikor, muskott, morötter och andra sopprötter. Ben eller bitar och lemningar af stek kunnas medtagas, för att spara på köttet.

5. Kalfkött och afredd soppa derpå. Kalfköttet är alltid bättre stekt och stufvadt än kokt; men halsen och läggarne äro goda till soppa och gelé. Man tager sex skålp. af sådant kött, tillsammans med ett stycke fläskrygg och lägger i grytan med 1 12 kanna vatten och tillräckligt salt, ifall fläsket icke är saltadt, jemte 12 tésked peppar eller mindre, efter smak. Detta kokar sakta och jemt i 1 12 till 2 timmar. Emellertid förvälles 2 morötter och (om man tycker om så mycket rötter) 1 kålrot och något purjo, hvilket allt skäres i tärningar och lägges i soppan. Köttet upptages och ätes med kålrots- eller potatismos, samt ansjovis- eller sillsås, emedan dess egen smak är litet fadd.

Ett qvarter (13 tum) rismjöl eller några skedblad annat mjöl, blötes i kallt vatten och vispas i soppan, som får koka en halftimme med denna afredning. Vill man icke äta den med detsamma, kan man gömma den till en annan dag, då man kan skära i tärningar och lägga i soppan det kött, som är öfver sedan dagen förut. I England,