Sida:Tidsenlig matlagning.djvu/90

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

84

icke späder dem, och allt för svaga och kraftlösa om de spädas med bara vatten. Detta kan hjelpas med söt mjölk, som man på många ställen brukar slå i grytan, just när den skall lyftas af och låta den koka upp dermed; mjölken gör dylika soppor milda och välsmakande. Dessutom kan mjölken ofta vara en välkommen tillsats till salta soppor, samt till svagare kött- och grönsoppor, som icke i och för sig äro särdeles kraftiga. Då mjölken är kokt, behöfver man ej frukta att soppan skall surna förr af den, än af potatisen och rötterna. En eller par téskedar socker är också ett godt medel att mildra för stark saltsmak.

24. Tarflig ärtsoppa. (På engelskt sätt.) 14 skålp. fett fläsk skäres i tärningar; två eller tre små spansklök skalas, skäras och läggas i grytan tillika med en matsked smör, skumflott eller njurtalg. När det är ljusbrunt lägger man deri en half kålrot, ett par morötter, och hälften så mycket selleri, alltsammans skuret i fina strimlor. (I brist af dessa rötter kan man taga potatis och andra rötter eller kryddörter.) Alltsammans omröres och brynes nu i 10 minuter hvarpå man slår i grytan 2 kannor vatten och en half kanna vanliga kokärter eller något mindre, om man tager spritärter. De förra böra stå i blöt i ett eller par dygn. Soppan kokas nu tills den blir simmig, då man tillsätter ett skedblad socker, litet mejram och salt efter smak.

Rätteligen skall soppan afredas med hvetemjöl, vispadt i vatten, som slås i ärterna och kokas en fjerdedels timma deri. Men man kan också koka en rågad tékopp korngryn tillsammans med ärterna, eller alldeles låta bli att afreda dem, om de äro simmiga nog ändå.

Man kan också koka ärterna bara med smör eller flott, om man ej har fläsk eller kött. Denna soppa blir ändå en god och närande föda.

25. Soppa på gula ärter. Ärter, liksom bönor, böra stå i blöt ett eller två dygn. Vanligtvis kokas ärter 3—4 timmar tillsammans med salt kött eller fläsk; men detta är då vanligen så urvattnadt att saltet och salpetern, och till en stor del också dess närande beståndsdelar äro urdragna, och derföre blir vattnet icke så hårdt som det eljest skulle blifva och ärterna blifva till slut mjuka, när de fått koka länge