åt efterverldens gissning, skulle hans varsamhet, må hända, hafva förbättrat de fel, som hotat att upphäfva Nordens förening innan han tillträdde Regeringen. Hvad som ännu varit möjligt för honom, blef för sent att erhållas af hans efterträdare. Ett enda oförsigtigt steg störtade Christiern, och Johan vann endast Svenska Kronan genom förbindelser, som ej voro möjliga att hålla. Redan hade hundrade års anarki upphäfvit alla lagar, och vanan att ombyta Regenter öfvergått till ett behof, då Christiern den andre hyllades till Nordens Monark. Christiern hade af naturen fått nästan alla de egenskaper som dana stora Män, en vårdslösad uppfostran gaf dem en falsk rigtning, och i stället för sitt folks välgörare blef han dess bödel. Den blick hvarmed han upptäckte missbruken styrdes icke af eftertankan till det säkra, men långsamt ernådda mål, der värdiga Regenter endast bryta sina lagrar. Uppretad af hvarje hinder som bestridde hans önskningar, följde han, utan granskning, de råd som mest öfverensstämde med hans otålighet. Hans förstånd hade mognat tidigt, men hans seder blifvit likaså tidigt förderfvade. Han var icke grym utan ändamål;
