Sida:Tolf norska Folksagor och äfventyr.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Korrekturläsningen av denna sida är påbörjad men inte fullständig. Se kommentarer i historiken och på diskussionssidan

42

GOSSEN SOM LEJON, [F]ALK OCH MYRA.

den till sig, och då falken [ha]de kommit innanför, stod hon färdig och — vips! — s[lo]g kungadottren igen fönstret, tog fågeln och satte ho[no]m i en bur.

Om natten gjorde gossen [s]ig till myra och kröp ut ur buren, och så skapade h[an] om sig till den han var, och gick bort och satte sig [ho]s kungadottern. Då blef hon så rädd, att hon gaf si[g] till att skrika, så kungen vaknade och kom in och fråg[ad]e hvad som stod på.

“Det är någon här inne! skrek prinsessan.

I detsamma var gossen [m]yra, kröp in i buren och gjorde sig till falk igen. K[un]gen kunde icke se någonting att vara rädd för; så [sa]de han till kungadottern, att det måtte vara maran so[m] red henne. Men då han väl var utom dörren, gick de[r]på samma vis igen. Gossen kröp ut ur buren som e[n] myra, blef så förvandlad till den han var och satte si[g] hos prinsessan.

Då skrek hon högt, och kungen kom och skulle se hvad som var på färde igen.

“Det är någon här inne! skrek prinsessan.

Men gossen smög sig in [i] buren igen och satt der som en falk. Kungen titta[de] och letade både på golf och väggar, och då han in[ge]nting såg, blef han vred öfver att han icke kunde få [sin] nattro och sade, att det var något nojs prinsessan h[ad]e för sig; “skriker du så en gång till,“ sade han, “s[å] skall du få bli varse att kungen är far din.“

Men kungen var knappt [u]tom dörren, förrän gossen var hos prinsessan igen. D[en] gången skrek hon icke, fastän hon var så rädd, at[t] hon icke visste hvar hon skulle göra af sig.

Så frågade gossen hvad [de]t var, hon var så rädd för.

Jo, hon var borttappad [t]ill ett troll, sade hon, och första gång hon kom und[er] bar himmel, skulle trollet komma och taga henne; men [d]å gossen kom, trodde hon