bemägtigade sig honom, hans ansigte blef blekt och hans kropp afmagrade. Hans broder varseblef denna förändring och föreställde sig, att den hade sin grund deri, att Shah Semán var så långt borta irån sitt rike; han afhöll sig derföre från att oroa honom eller göra honom några frågor, tilldess några dagar gått till ända, då han ändtligen yttrade till honom: o, min broder, jag finner, att din kropp är afmagrad, och att ditt ansigte blifvit blekt. Han svarade: o, broder, jag har ett sår i mitt hjerta; — men han underrättade honom icke om sin gemåls uppförande, hvartill han sjelf varit vittne. Då sade Shahrijàr: Jag önskade, att du ville följa med på en jagt, hvem vet, om icke sådant kan bidraga till att skingra din sorg; — men han afböjde förslaget, och Shahrijàr begaf sig ensam på jagten.
Nu funnos i konungens palats några fönster, som vette ut åt trädgården; och medan Shah Semán stod vid ett af dessa fönster och såg ut derigenom, öppnades en dörr på palatset, och derifrån utgingo tjugo qvinnor och tjugo svarta slafvar; konungens gemål som var utmärkt genom sin utomordentliga skönhet och sina behag, följde dem till en springbrunn, der de alla afklädde sig och satte sig ned utmed hvarandra. Då ropade konungens gemål: Mesud! Nu kom en svart slaf till henne och omfamnade henne, hon besvarade hans omfamningar. Deras föredöme följdes af de andra fruntimren och slafvarne, och på detta sätt fortforo de att skalkas till slutet af dagen. — När Shah Semán såg detta skådespel, sade han vid sig sjelf: Vid Allah, mindre är min olycka än detta! Hans sorg och bedröfvelse voro nu mildrade, och han afhöll sig icke längre från hvarken mat eller dryck.
När hans broder kom tillbaka från jagten, och de hade helsat hvarandra, anmärkte konung Shahrijàr, att hans broder Shah Semán icke längre var så blek, att helsans färg åter syntes på hans ansigte och att han åt med god matlust; förvånad öfver denna förändring sade han: o, min broder, när jag sednast såg dig, var ditt ansigte blekt, men nu har dess naturliga färg återvändt; säg mig, huru det förhåller sig med dig! — Hvad beträffar förändringen i min naturliga ansigtsfärg, — svarade Shah Semán,
