Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/259

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


express'is ver'bis, lat., uttryckligen.

ex profess'o, lat., ss. yrkesman, till yrket.

expromission, lat., öfvertagande af en annans skuld.

expropri|ation, lat., åtgärd, hvarigm någon mot ersättn. tvingas att till stat l. kommun afstå jord för allmänt behof. -era, afhända egendom etc. (se föreg.).

expuls|ion, lat., utdrifning. -īv, utdrifvande.

expurgēra, lat., rena.

exspirēra, lat., utandas.

exsudāt, lat., utsvettning, sjukdomsprodukt, kan vara vattenartad, vattenart.-fibrinös, rent fibrinös, blodig l. varig, förekommer i kroppens väfnader o. hålrum.

extās, se ekstas.

ex tem'pore, lat., genast, utan förberedelse.

extempor|alier, lat., utan förberedelse hållna skrif- l. talöfningar. -era, tala utan förberedelse.

extens|ibel, lat., uttänjelig. -ion, uttänjning. -iv, s. har afseende på utsträckning l. uttänjning.

exten'sor, lat., sträckmuskel.

exteriör, lat., det yttre. Mots. interiör.

exterritoriälrätt, främmande stats sändebuds befrielse från att underställas det lands lagar, hvari han vistas.

ex|tingvēra, lat., utsläcka. -tinktion, utsläckning.

extinktör, lat., utsläckare, ett eldsläckningsredsk., hvars verkan beror af utsprutad kolsyra.

extirpation, lat., kir., aflägsnande af en nybildning.

extirpātor, lat., ett slags harf att borttaga ogräs med.

extortion, lat., våldsam utpressning.

extra, lat., utom, särskildt.

extradition, lat., en förbrytares utlämnande.

extrahera, lat., utdraga.

extrajudiciell', lat., s. afviker från vanlig rättegångsordn.

extrakt', lat., utdrag; genom växters utdragande m. vatten l. sprit framställdt preparat.

extraktion, lat., utdragning, härkomst.

extraktīvämne, ämne, s. bildar huvudbeståndsdelen i extrakt.

extraordinārie, lat., utomordentlig; en statens tjänsteman utan ordinarie lön.

extraordinär, lat., utomordentlig.

extravag|ans (-gangs), lat., öfverdrift. -ant, öfverdrifven. -ēra, gå till öfverdrift, utsväfva.

extrēm, lat., ytterlig. Les extrêmes se touchent (läs exträm sö tûsch), ytterligheterna beröra haa.

extremitēt, lat., lem.

exuber|ans', lat., öfvermått. -ant, öfvertlödig, riklig.

ex un'gue leōnem, lat., på klon (känner man) lejonet; ex usu, enligt bruket.

Eyck (ejk), Hub. van, flandr. mål., f. omkr. 1366 Maaseyck, d. 26 Genève, målade jämte sin bror Jan v. E., f. omkr. 1400, d. 40, det världsberömda Gentaltaret.

Eylau, 1) Preussisch-E., st. i Ost-Preussen, 3,264 inv., sl. 1807. — 2) Deutsch-E., st. i West-Preussen, 8,074 inv.

Eyre (är), sjö i s. Australien. 9,500 k.km.

Eystein, nor. kgr. 1) E. Magnusson, kon. 1103/22, medan brodern Sigurd företog en resa till det hel. landet. — 2) E. Haraldsson, kon. 1142/57, Harald Gilles son.

Ezekiel', se Hesekiel.

Eziongēber, ford. hamn vid Röda hafvet.

Ezzelīno da Romāno, ghibellinsk tyrann i Padua o. en stor del af öf. Italien, kejs. Fredr. II:s anhängare, f. 1194, d. 59 vid Cassano af erhållna sår. Hans familj utrotad 60.

Eötvös, (ött'vösch), Jos., baron v., ungar. förf. o. statsm., f. 1813 Ofen, d. 71 s. kultus-min. Skr. nov. o. polit. arbeten.


F.

F, f, 6:e bokst. i alfab.; ss. rom. talteck. F = 40, F = 40,000. I mus. F (f) == forte; på termometrar F. = Fahrenheit.