Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

frilager, tullplats, där tullpliktiga varor få tullfritt ligga på nederlag o. tullbehandlas i den mån de uttagas.

Frimaire (-mär), fr., frostmånad; 3:e månad, i fr. republ. tidräkn. (22/11—21/12).

frimurare, personer tillh. ett vidt utbredt, under många olika o. af talrika, af haa oberoende föreningar, loger, bestående heml. sällskap, frimurarorden, hvars ändamål äro humanitet, upplysn., mskokärlek. Ursprunget till f. är att söka i medeltidens byggnadsgillen, men det nya frimureriet uppkom 1717 i London, då de fyra där kvarvarande byggnadsgillena förenade sig till en storloge, s. upphörde med verkmureriet o. ägnade sig åt den andl. byggnaden, d. v. s. mänsklighetens höjande o. enhet, samt 1721 fick sin 1:a konstitution. F. ha varit utsatta för mångfaldiga förföljelser dels från allmänhetens, dels o. is. från påfvarnas sida. Man räknar nu öfver 8000 loger, stående under omkr. 100 storloger. I Sverige (ur frimurarsynpunkt »den nionde provinsen») stiftades den 1:a logen 1752; nu finnas där dessutom 24 andra loger. Ss. synl. tecken på f:s verksamh. må nämnas frimurarbarnhusen, af hka det i Sthm stiftades 1753, det i Göteborg 1757, i Karlskrona 1762 o. i Kristianstad 1846.

fris, 1) byg., urspr. det i antiken brukl. bjälklagret öfver arkitraven; nu: det ofta med reliefer prydda, släta fältet mel. arkitraven och kransgesimsen; i allmänhet hvarje m. reliefer l. målningar prydt vågrätt band på byggnader; 2) tekn., ett slags groft, långhårigt, litet valkadt ylletyg.

Frisch, Karl Friedr., ty. förf., f. 1808 Demmin, 51/66 konrekt. vid ty. nat.-lyceum i Sthm, d. där 74. Skr.: Stockholm und Umgebungen m. m. samt uppsatser i flere förnäml. ty. tidskrifter. F. har äfven till ty. öfvers. flere af Em. Carléns och Onkel Adams rom. m. m.

Frisches Haff, strandsjö i prov. Preussen, 860 kvkm., endast gm en 52 km. l. o. 3 km. b. landremsa, Frische Nehrung, skild fr. Östersj. Sl. 10/9 1759.

Frischlin, Nikodem., ty. filos, och skald, f. 1547, d. 90. Företrädesvis lat. skald.

frīsel, läk., hudutslag af grynstora blåsor, is. vid febersjukdom och efter stark svettning. F. förekommer äfv. s. särskild epidemisk sjukdom, hkn, nu sällsynt o. lindrig, fordom under namn af engelska svetten, varit särdeles förödande o. äfven hemsökt vårt land.

Frisens park, vacker öppen plats å Djurgården i Sthm. Utställn. 1909.

friser, gam. germ. folkstam, v. Kristi födelse bosatt i n.v. Tyskland mel. Rhen o. Ems, hvarifrån den sedan utbredde sig dels å Flandern o. öarna vid Rhens, Maas' o. Scheldes flodmynningar, dels åt Jutland. Till denna folkstams afkoml. höra de nuv. nord- o. strandfriserna i västra Slvesig, uppg. t. omkr. 30,000.

frisēra, fr., ordna, kamma el. krusa hår.

friskgymnastik, se gymnastik.

friskning, 1) den åtgärd, hvarigm bly reduceras ur blyglete l. härdbly, 2) smnsmältning af bly med silfverhalt. koppar f. att draga silfret därur. Jfr färskning.

friskytt, enl. folktron skytt, s. af djäfvulen får 7 frikulor, af hka 6 ofelbart träffa, men djäfvulen styr den 7:s riktning.

Friskytten, 1) humorist. veckotidn., utg. 48/57 af R. Wall. 2) Opera af Weber.

frist, ty., uppskof.

Fristedt, Rob. Fredr., farmakol., läkare, f. 1832 Sthm, sed 77 e. o. prof. i Uppsala, d. där 93. Skr.: Sveriges pharmaceut. växter med pharmakolog. upplysningar (63/ 72; exsickatverk), Lärobok i organ. farmakologi (72/73) m. m.