Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/323

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


för bolagets uppfyllande af dess ingångna förbindelser mot försäkringstagarne.

förtenning, tekn., metallers beläggning med tenn, verkställes gm föremålets noggranna rengöring från oxid, upphettning o. ingnidn. med tenn medels en med salmiak beströdd blånsudd l. gm dess kokning i en vattenlösning af vinsten, alun o. koksalt tills. med metalliskt tenn.

förvittring, min., minerals o. bergarters förändring gm inverkan af syre, kolsyra, vatten, hvarvid vissa beståndsdelar gå förlorade o. ersättas af dessa.

förzinkning, tekn., järns öfverdragande med zink för att skydda det mot rost, göres mera sällan på galvan. väg, men vanligtvis gm järnets rening från oxid o. ned doppande i smält zink.


G.

G, g, 7:e bokst. i alfab.

G, tonk., femte tonen i den diaton. skalan.

G, förk. för Gajus (Cajus), Gellius; genius, gens, genus, gesta, gratia.

Ga, kem. tecken för Gallium.

Ga., förk. för n.-amer. stat. Georgia.

gabbro, min., kristalliniskt kornig bergart, best. af diallag l. smaragdit samt labrador l. saussurit. I öfre Italien, Alperna, Harz, Schlesien, Sverige etc. Anv. till arkitekton. ornament.

Gabelentz, 1) Hans Con. v. d., ty. framst, spåkforsk., f. 1807 Altenburg, 50/70 pres. i hertigdöm. Altenburgs ständerförs., d. 74 Lemnitz. Skr.: Die melanesischen Sprachen (60/73) m. m. — Hans son 2) Georg Con., språforsk., f. 1840, sedan 78 prof. i östasiat. spr. vid univ. i Leipzig, d. 93. Skr.: Chines. Grammatik (82).

Gabelsberger, Frz Xaver, ty stenograf, uppf. af det efter honom benämnda systemet, f. 1789 München, d. där 49 ss. geh.-ministerialsekret. Skr.: Anleitung zur deutsch. Redezeichenkunst (2: a uppl. 50), Lehrgebäude der Stenographie (50) m. m.

Gablenz, Ludw. Karl Wilh., frih., österr. gen., f. 1814 Jena, först i sachs. tjänst, segrade 64 i Holstein, 65 ståth. där, segrade 66 öfver preuss. vid Tratenau (Böhmen), afsked 71, sköt sig 74 Zürich.

Gablonz, böhm. st. vid Lausitz.-Neisse, 21,091 inv. Stor glas- o. bronsvaruindustri.

Gabon l. Gabun, flodmynn. o. vik i s.-ö. delen af Guineaviken. Kusten 1843/71 fr. besittning, nu kolstation.

Gaboriau (-iå), Emile, fr. rom.-förf., f. 1835 Saujon, d. 73 Paris; brottmålsromaner.

Gabriēli, 1) Andrea, it. komp., f. omkr. 1512, d. 86 Venezia, liksom brorsonen 2) Giovanni, f. 1557 Venezia, d. där 1612 l. 13, ber. för sina kyrkokomp.

Gabun, se Gabon.

Gad, hebr., 1) profet på Davids tid; skall ha skrifvit dennes hist. (1 Krönik. 29: 29); 2) israelitisk stam, bosatt i Gilead, ö. om Jordan, försvinner ur hist. omkr. 734 f. K.

Gad, Hemming, bisk., statsm. o. krigare, f. omkr. 1440 nära Kalmar, Sturarnes vän, 1501 vald (electus) till bisk. i Linköping, flere ggr öfverbefälh. mot danskarne, äfven t. sjös, 18 jämte fl. a. bortförd ss. gisslan till Danmark, tyckes därefter ha slutit sig till kon. Kristian II; på dennes befalln. 20 halsh. utanför Raseborgs slott. Förf.

Gad, Marius, dan. polit. o. statistik, f. 1827 Färöarna, 58/76, 79 o. f. medl. af folketinget, 78 chef för statist. byrån. Förf.

Gadāmes, st. i Tripolis, öfver 7,000