Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

af mat. Teon. Skön, lärd, dygdig, mörd. 415.

hyper, gr., öfver.

hyper'bel, gr., kurva af 2:a ordn., kon. sektion, uppstår, när en dubbelkon skares af ett plan, har en medelpkt, 2 axlar (transversal- o. konjugat-), 2 asymptoter (se d. o.). På transversalaxeln ligga 2 brännpktr så, att skillnaden mel. en hyperbelpkts afst. från brännpktrna alltid är konstant.

hyper|bōl, gr., öfverdrift i uttryck. -borēer, hos de gamle namn på i yttersta norden boende folk. -emī, blodöfverfyllnad. -estesī, för stor känsligh. hos de sensitiva nerverna.

Hyperīon, gr. myt., titan, Helios' far.

hypertrofī, gr., onaturl. förstoring af ett organ, t. ex. hjärtat.

Hyp'nos, gr. myt., lat. Somnus, sömnens gud, nattens son, dödens tvillingbror.

hypnotism', gr., läran om hypnosen, ett domningstillstånd, som förr kallades magnet. sömn.

hypo', gr., under, lägre.

hypocykloīd, gr., kurva, s. en pkt på en cirkels perif. beskrifver, när den rullar på inre sid. af en annan cirkels perif. Jfr epicykloid.

hypokondrī, gr., nervsjukdom, hvarund. den sjuke i hvarje liten krämpa ser en svår åkomma; svårmod, grämelse.

hypo|krisi, gr., förställning. -krit, hycklare. -kriti, se hypokrisi. -kritisk, hycklande.

hypotēk, gr., underpant, inteckning. -sbank, bank, s. utlånar penningar mot fast egendom ss. säkerhet. -s-förening, förening af fastighetsägare i ändamål att upplåna penningar, för att utlåna dem i form af hypotekslån.

hypotenūsa, gr., i en rätvinkl. triangel sidan, s. står midt emot den räta vinkeln.

hypot|ēs, gr., antagande, ej bevisad, utan på sannolikhet stödd sats. -etisk, hvilande på h., villkorlig.

hypsometrī, gr., höjdmätning.

Hyrkānien, g. geogr., landsk. i Iran.

Hyrtl, Jos., anat. i Wien, f. 1811, d. 94. Skr.: Lehrb. der Anatomie m. m.

hysterī, gr., en is. hos kvinnor förekommande sjukd. i nervsyst. Uppkommer gm ärftl. anlag, blodbrist, utsväfningar m. m., yttrar sig i en mängd växlande symtom, bl. a. öfverdrifven retlighet, sentimentalitet, slapphet i viljan, muskelkramp.

Håkan (Håkon), nor. kgr. 1) H. Adalstens fostre, son af Harald Hårfager, kon. 935/61. — 2) H. Herdebred, son af Sigurd Mund, f. 1147, kon. 57/62. — 3) H. Håkansson, d. gamle, son af H. Sverresson (kon. 1202/04), f. 1204, kon. 17, införde lagförbättringar, reg. mildt o. kraftigt, d. 63 på en af Orkenöarna. — 4) H. Hålägg, Magnus Lagabötes son, f. 1270, kon. 99, d. 19. — 5) H. Magnusson, son af sv. kon. Magnus Eriksson, f. 1339, kon. i Norge 43, i Sverige 62, fördrifven ur Sverige af Albrekt af Mecklenburg 63, d. 80. — 6) H. VII, son af dan. kon. Fred. VIII o. döpt t. Carl, f. 1872, vald 05 t. kon. af Norge.

Håkan Röde, sv. kon. omkr. 1060/66.

Håkansson, 1) Olof, bonde fr. Blekinge, f. 1695, riksdagsm. sed. 26, 8 ggr bondeståndets talman, utöfvade stort inflytande på dess beslut is. vid tronföljarvalet 43, d. 69. — Hans son 2) Anders af, frih., f. 1749, uppträdde 89 i borgarståndet ss. ifrig försvarare af säkerhetsakten, 91 ledam. af regeringen, 09 frih., 12 presid. i kommerskoll., d. 13. — 3) Julia, f. Stenius 53 Sthm, debut. vid Dram. teat. 86, har dels varit engag. vid åtskilliga teatr., dels haft eget sällsk. Framst, karaktärsskådesp.

Håkon Ladejarl, nor. jarl, f. 937, gjorde sig 965 till härskare i Norge, slog jomsvikingarne vid Hjörungavåg 86, mörd. 95.

hålkäl, ty., byg., profilering