Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/536

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

ackommodation. Personer, s. lida af l., böra begagna konvexa glasögon.

Lä, sjö., den från vinden vända fartygssidan.

Läby vad, Upps. l., slag i juni 1521.

Läckage (-kasch'), sjö., förlust på flyt. varor und. sjötransp. gm läckor på kärlen.

läder, gm afhåring o. garfn. beredda djurhudar. Man särskiljer mel. logarfning: med ekbark, hvitgarfning: m. alun, sämskgarfn.: m. fett, mineralgarfn.: m. vanl. mineralsalter, juftgarfn.: m. videbark o. björkolja. Före behandl. m. ofvannämnda ämnen blötes huden, dess underhudscellväfn. aflägsnas gm skafning o. dess öfverhudsväfnad jämte håren gm inverkan af kalkmjölk, gaskalk o. d.

Läffler, se Leffler 2), som sed. 86 skrifvit sitt namn på förstnämnda sätt.

läger, kr., truppers härbärger., då det ej sker i kaserner l. kantoneringskvarter; delas i barack-, hytte- o. tält-l. Jfr bivuak.

lämmeln, Myodes Pallas, Glires. Skogs-l., M. schisticolor Lilljeborg, skiffergrå, nedtill ljusare, i Sibirien, Finld, Norge, sällsynt i Sverige. Fjäll-l., M. lemmus L., svart på nacken o. framryggen, rostgul på bakryggen, allm. i fjälltrakter i Sverige, Norge, Finld; bekant f. sina vandringar.

län, 1) se länsväsen; 2) i Sverige o. Finld namn på områdena för den administr. indeln. — Sverige är indel. i 24, Finld i 8 l.

längd, geogr., en orts afstånd (i grader) från 1:a meridianen, s. förr räknades öfv. Ferro, nu öfv. Paris' l. Greenwichs observ. L. räknas 180° åt o. (östl. l.) o. 180° åt v. (västl. l.).

längdgrad, se grad.

länsväsen, feodalsystem, det und. medeltid. först i frankiska riket uppkomna sättet, att kejsare, kgr o. andra höga herrar (länsherrar) ss. belön. f. tjänster l. för vinnande af personer åt dessa (vasaller) ant. på lifstid l. ss. ärftl. o. försäljbar egendom öfverlämnade något jordområde (län) mot vasallernas uppfyllande af vissa skyldigheter mot länsherren. Nu f. det mesta upphäfdt. I Sverige indrogos gm Karl XI:s redukt. alla ärftl. län t. kronan.

läppar, anat., is. slutmusklerna t. munöppningen.

lärksläktet, Alauda L., Passeres. Sandlärk., A. alpestris L., ofvan rostgrå, strupen gul, f. öfr. hvit, sällsynt i Lappmarken; flyttfågel. Sånglärk., A. arvensis L., ofvan svartakt., hals o. frambröst m. svarta fläckar, undre delar hvita; allm. upp i Lappmarken; flyttfågel. Tofslärk., A. cristata L., ofvan brungrå, sirupen hvit, f. öfr. ockragul; s. v. Skåne, stannfågel. Trädlärk., A. arborea L., ofvan svartbrun, und. gulakt. hvit; allm. i s. och mel. Sverige; flyttfågel.

lärkträd, lärkgran, Larix europœa, Coniferæ, i Ryssld, s. Europa o. Sibirien inhemskt skogsträd; veden slöjdvirke o. bränsle, ung bark garfämne, kådan venetiansk terpentin, orenburgskt gummi o. manna de Briançon. Odlas i parker.

lärodikt l. didaktisk poesi, versifierad framställn. af sanningar inom moralens, yrkenas, vetenskapens, konstens områden.

lödighet, se lod.

lödning, tekn., förening af metallytor medels ingjutning dem emellan af en annan metall, s. kallas lod o. måste vara mera lättsmält än hvarje af de andra, delas i snällod, af tenn, bly o. vismut, o. slag- l. hårdlod, af koppar, mässing, nysilfver o. d. Oxidbildn. på metallytorna hindras gm salmiaklösn., borax.

Lödöse, 1) Gamla L., ford. Sveriges enda stad vid västkusten v. Göta älf o. i Älfsb. l., förlor. stadspriv. 1646; 2) Nya L., ford. st. v. Säfveåns utl. i Göta älf; privil. 1473,