Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/609

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Harald Hårfager (860/930) underkufv. småkgrna o. grundade länsväsendet, s. hade flere norrmäns utvandring tillföljd. Olof Tryggvesson (995/1000) o. Olof d. hel. (1015/1028) införde kristend. och utvidgade riket. Olof d. hel. fördrefs af dan. kon. Knut d. st., s. härskade i N. t. 1035. Därefter rådde i N. afkoml. af Olof d. hel., tills ätten utslocknade på manssidan 1319 med Håkan Hålägg. Nu blef sv. kon. Magnus Eriksson kon.; honom följde hans son Håkan, som efterträddes af sin son Olof. Efter dennes död (1387) förenade hans mor Margareta Norges, Danmarks o. Sveriges kronor gm den s. k. Kalmarunionen (1397/ 1521). Efter dess upplösning behandlades N. som en dansk provins. Gm freden i Kiel 14/1 1814 afträddes N. till kon. af Sverige. I N. gjorde man motstånd och utropade dan. tronarfvingen Kristian (senare Krist. VIII) till kon., som i maj 1814 i Eidsvold gaf landet en fri författn. Men när sv. trupper inryckte, underkastade sig N. sv. kon. Karl XIII, s. 4/11 s. å. antog Eidsvolds konstitut. med vissa modifikat. Sedan var N. förenadt m. Sverige gm ren personalunion. Karl XIV Johan sökte förgäfves smnsmälta de båda rikena och utvidga s. makt. Oskar I gaf N. eget riksvapen o. egen orden. Sedan det radikala bondepartiet fått öfvervikt i stortinget, gick det anfallsvis tillväga mot regeringen och började 1872 en strid ang. ministrars plikt att deltaga i stortingets förhandl. samt om konungens veto i grundlagsfrågor. Under ministären Hagerup 1903/05 nya konflikter m. Sverige, hka under min. Michelsen d. 26 okt. 05 ledde till unionens upplösning, hvarpå prins Karl af Danm. d. 18 nov. blef vald till kon. under namnet Håkan VII.

Nōricum, ford. rom. land vid nedre Donau. Hst.: Noreja.

Norlin, Teod. Arn. Val., teol., f. 1833, d. 70. Skr.: Svenska kyrkans hist. efter reformationen (I, 64, II, 71, ofullst.) m. m.

norm, lat., regel, rättesnöre.

Norman, 1) Geo., f. i Pommern, 1539 till Sverige ss. prins Eriks (Erik XIV) lärare, kom i gunst hos Gustaf Vasa, ombildade kyrkoväsendet, användes i flere diplomatiska värf, d. 53. — 2) Fredr. Vilh. Ludv., mus. f. 1831 Sthm, 61/79 hofkapellmäst. vid k. operan, 64 gift m. Wilh:a Neruda (se d. o.), d. 85. Komp.: kantater, kvartetter, pianostycken, solosånger m. m.

Normandie (-mangdī), ford. provins i Frankr., nu delad i depart. Seine-Inférieure, Eure, Orne, Galvados och Manehe, 29,539 kv.km., 2 ½ milj. inv. Hst.: Rouen. Kom 912 till Rollo, hert. af N., 1204 franskt, 1417/19 eng., 1450 åter franskt.

Normandiska öarna l. Kanalöarna, eng. ögrupp vid Kanalen, nära Normandie: Jersey, Guernsey, Alderney, Sark m. fl., 195 kv.km, 95,618 inv.

normanner, nordmän, ursprungl. namn på Skandinaviens inv., sed. is. på djärfva sjöröfvare, s. hemsökte Europas kuster i 8:e/11:e årh.; kallades äfven vikingar (se d. o.).

Norna Gäst, pseud. f. J. A. Kiellman-Göranson.

nornor, nord. myt., ödets gudinnor, Urd, Verdande o. Skuld.

Norra Ishafvet, det n. om polcirkeln belägna hafv., 15,3 mill. kv.km.

Norrbottens län, omfattar n. delen af Västerb. o. Lappland, 105,882 kv.km., 156,111 inv. (08). Residensst.: Luleå. Öfr. st.: Piteå, Haparanda.

Norrie, Anna Hilda Charl:a, operettsångerska, f. Pettersson 1860, g. m. dan. litt. W. N., har uppträdt i de skandinav, länderna samt Tyskland.

Norrköping, st. i Östergötlands l. vid Motalaström och Bråviken, 45,416 inv. (08). Nämnes redan