Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/661

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

dans i ¾ takt; ett slags fruntimmersplagg.

polska språket och litteraturen. P. spr., en med latin, tyska och franska blandad gren af slav. språkstammen, har 44 lat. bokstäfver, 3 deklinat. o. 3 kön. — P. lit. omfattar 5 period.: 1) 10:e/15:e årh., öfvers. af bibelafd. o. lat. rimkrön.; 2) 1521/1621, blomstr.-tid. (J. Kochanovski); 3) 1622/1750, jusuitvälde, förfall, efterbildn af fr. klassicism. (Potocki); 4) 1750/1810, reaktion mot jesuit., fr. inflytande allenaråd., tills nationella element mer och mer gjorde sig gällande och 5) fr. 1810 kom. till utbrott genom Mickiewicz, Krasinski, Sienkievicz, Orzeszkova m. fl.

polstjärnan l. nordstjärnan, d. intill nordpolen närmaste stjärnan i svansen på Lilla björnen; tyckes stå stilla.

Polus, Tom., grefve, lat. skald, f. 1634, d. 08 ss. kgl. statsråd.

poly . . ., gr., i smnsättn. mycket, mång . . .

polyandrī, gr., gifte m. flera män på en gång.

polyarkī, gr., mångvälde.

Poly'bios, gr. hist., f. 204 f. K. Megalopolis, underhandl. mel. akaierna o. romarne 171, ss. gisslan förd till Rom 167, d. 122.

polydipsī, gr., läk., sjukligt ihållande törst, is. vid sockersjuka.

Polydēros, gr. bildh. fr. Rodos i 1:a årh. e. K., en af Laokoon-gruppens skapare.

polyēder, gr. mat., mångsidig solid figur.

Polyfēm, af Askelöf 1809/12 utg., hufvudsakl. lit.-krit. tidning.

Polyfēmos, gr. myt., en af Odysseus öfverlist. o. bländad kyklop.

polygamī, gr., äktenskap mel. en man o. flera hustrur på en gång. -glott, gr., på flere språk skrifven bok, is. komplutensiska bibeln (1514/17).

Polygnōtos, gr. mål. fr. Tasos, omkr. 462 i Athen.

polygōn, gr., mat., månghörning.

polygonāl|befästning, sådan, där hufvudvallarna utgöras af räta linjer, som sidoförsvaras af kaponiärer. -tal, se figurtal.

polyhis'tor, gr., månglärd, i många vetensk. bevandrad person.

Polyhym'nia l. Polym'nia, gr. myt., en af muserna, sångens o. vältalighetens gudinna.

Polykar'pos, bisk. i Sinyrna, enl. legend, apost. Johannes' lärj., d. s. martyr 155.

Polyklei'tos, gr. bildh. fr. Sikyon, i 5:te årh. f. K.

Poly'krates, härsk. på Samos 535 f. K., 521 lockad till Magnesia och korsfäst.

polykromī, gr., den und. forn- o. medelt. brukl. måln. af byggnads- och bildh.-verk med många färger.

Polym'nia, se Polyhymnia.

polymorf', gr., se heteromorf.

Polyneikes (-nej'-), gr. myt., son till Oidipus och Iokaste, fördrefs från Tebe af brod. Eteokles och stupade i striden mot honom.

Polynēsien, se Oceanien.

polynōm, gr., mat., algebraiska summan af 3 l. fl. termer.

polyper, gr., läk., utväxter på slemhinnan i ngn af kroppens hålor (ex. näsan, lifmodern, ändtarmen).

polyper, Polypi, stråldjur, som merendels bilda fastväxta kolonier o. hafva kalkartadt yttre l. inre skelett; hafva ett magrör, fäst vid lodräta, strålformigt ordnade skiljeväggar, o. en krans af tentakler kring munnen. Omfatta bl. a. alla koralldjur. Jfr Coelenterata.

Polyporus Fries, Hymenomycetes, svampsläkte m. omkr. 300 (flere parasitiska) arter, tillhör. dels trop., dels temper. zonerna och hvaraf flere ätbara. P. fomentarius L. på flere träd, bl. annat i Sverige, lämnar fnöske.

poly|teism', gr., tro på fl. gudar. — -teknik, gr., smnfattn. af alla t. utöfvande af konst. o. yrken erforderliga kunskaper. Polyteknikum, läroverk f. undervisn. i p.

Poly'trichum L. Polytrichaceæ, björnmossa, P. commune, allm. i skog; t mattor, kvastar m. m.