Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/726

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Scharnhorst, Gerh. Joh. v., preuss. gen., f. 1755, 07 gen.-adj. hos konungen, reform. krigsväsendet, 10 gen.-stabschef, d. 13.

Schartau, Henr., teol., f. 1757, kontraktsprost 13, d. 25. Utöfvade stort inflytande på troslifvet i s. Sverige; hans skrifter mycket spridda. Upphof till de s. k. schartauanernas sekt, s. anser omvändelsen hufvudsakligast bero på förståndets upplysning.

Scharwenka, Xaver, ty. komp., f. 1850, dir. vid konservat. i Berlin. Pianist o. pianokomp.

schattē|ra, ty., mål., låta skuggor o. dagrar öfvergå i haa. -ing, färgskiftning.

Schat-el-arab, se Eufrat.

schatull', it., litet skrin.

Schaumburg-Lippe, ty. furstend., 340 kv.km., 44,992 inv. Hst.: Bückeburg. Nuv. furste Georg, sed. 93.

schavott', fr., ställning för afrättningar. -era, vara utställd till offentlig vanära.

Scheheresade, sultanens sagoberättande gemål i 1001 natt.

Schedīn, Gust., upprorsmakare, bokhållare, en af anförarne för dalupproret 1743, afrätt. 44.

Schéele, 1) Franz Ad. v., bergsm., f. 1795, sed. 24 bergmästare, inlade stor förtjänst om Värmlands utveckling, d. 63. — 2) Knut Henning Gezelius v., teol., f. 1838, bisk. i Visby sed. 85. Förf.

Scheele, Karl Vilh., berömd kemist, f. 1742 Stralsund, 56 till Sverige, sed. 77 apotekare i Köping, d. 86. Banbrytare för den nyare kemien gm upptäckten af syre (77); uppt. dessutom kväfve, klor, en eft. honom kallad grön färg m. m.

Scheffel, Jos. Vikt., ty. skald, f. 1826, d. 86. Skr.: ep. dikt. Trompeter v. Säckingen (53; 100:e uppl. 82), Ekkehard (45:e uppl. 82), humorist. sångerna Gaudeamus (33:e uppl. 81) m. m.

Scheffer, fr. Frankr. härstammande sv. adlig ätt. 1) Karl Fredr., gref., statsm., f. 1715,43 sv. min. i Paris, riksråd 51/65, Gust. III:s rådgifvare vid statskuppen 72, d. 86. Förf. — Hans bror 2) Ulrik, gref., statsm., f. 1716, 52/65 sv. min. i Paris, 72/83 kanslipresid., d. 99. Förf.

Scheffer, Ary, fr. mål., f. 1795, d. 58. Bilder till Goethe, Dante, Byron m. fl.

Scheffērus, Joh., lärd, f. 1621 Strassburg, 48 till Uppsala ss. skytteansk prof., d. 79. Förf.

scheik, arab. höfding. S. ul Islam, turk. öfverstepräst.

Scheksna, bifl. till Volga t. v.

Schelde, fl. i Frankr. och Belgien, uppr. på Ardennerna, utf. med 2 armar i Nordsjön, 430 km. l.

schellack, se gummilacka.

Schelling, Fr. Wilh. Jos. v., ty. filos., f. 1775, 98 prof. i Jena, sed. 41 i Berlin, d. 54. Uppställde ett naturfilos. syst., det s. k. identitetssystemet.

schema, gr., förebild, utkast, läsordning. -tisera, uppställa ett s. -tisk, framställd i form af s.

Schemnitz, ungar. st. vid fl. S., 16,375 inv. Guld- o. silfvergrufvor.

Schenkel, Dan., schweiz. teol., f. 1813, d. 85, sed. 51 prof. i Heidelberg. Målsman för den liberala riktn. i ty. teol.

Scheōl, hebr., dödsriket.

Schérer (-rär), Barthél., fr., gen., f. 1747, först i österr., sed. i fr. krigstjänst, 97/99 krigsmin., d. 04 Chauny.

scherif', arab., helig, titel på Mohammeds ättlingar.

Scherr, Joh., ty. hist. förf., f. 1817 Rechberg, 49 polit. flykting i Schweiz, sed. 60 prof. i Zürich, d. 86. Skr.: Allg. Gesch. der Litteratur (6:e uppl. 81: bearb. på sv.), Deutsche Kultur u. Sittengesch. (8:e uppl. 82) m. m.

scherzan'do (sker-), it., tonk., skämtsamt.

scherzo (sker-), it., tonk., tonstycke med lätt, humorist. karaktär.