Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/789

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

infanteri (hos kavalleri och artilleri reträtt).

tāra, it., vikten af en varas omslag, låda, kärl o. d.

Tarāblus l. Tripoli, st. i n. Syrien vid Medelhaf., 30,000 inv. Hamn.

tarantās, ry., täckt fyrhjulig resvagn.

taran'teln, Lycosa tarantula L., en i s. Europa (is. Ital.) förekommande, 3 ½ cm. lång spindel, hvars bett är giftigt; såret bör behandlas med ammoniak. Giftets verkningar upphäfvas enl. folktron gm stark svettning, hkt gifvit upphof t. den häftiga dansen tarantellan.

Taran'to l. Tarent, it. st. vid T.-vik., m. 60,783 inv. Hamn.

Tarbes (tarb), fr. st. vid Adour, 26,055 inv.

Tarent', se Taranto.

tariff', fr., varu- och prislista, tulltaxa.

tar'latan, ett slags tunnt, gasartadt bomullstyg.

tarmar, magens slangartade fortsättn., delas i: 12-fingertarmen, s. öfvergår i tunntarmen, tjock-t. med blind-t. o. änd-t., s. utmynnar i anus; tjäna t. att smälta den grötform., från magen kommande matmassan och afföra de osmälta delarna.

tarm|inflammation, Enterilis, l. inflamm. i tarmens slemhinna, kan angripa hvilken del af tarmarna som hälst, men vanl. förstås därmed den, som har sitt säte i tunntarmen l. akut tarmkatarr; fören. m. diarré, smärtor i underlifvet, ofta äfv. feber. Kronisk t. uppkommer ss. följd af ej botad akut t. gm svulster, intestinalmask., ihållande förstoppning m. m. Behandl.: laxermedel, slemmiga drycker, mjöldiet, opiater. — -vred, Ileus l. Volvulas, tilltäppn. af tarmen gm dess vridning l. gm inklämning, ss. vid bråck o. gm svulster, gm tarmsår m. m.; yttrar sig i häftig smärta, förstoppn., kräkning o. s. v.; ofta dödlig. Behandl.: afförande medel, opiater, i lämpliga fall buksnitt m. m.

Tarn, 1) bifl. t. h. till Garonne, 375 km.; 2) fr. dep., 5,742 kv.km., 332,093 inv. Hst. Albi; 3) T.-et-Garonne, fr. dep., 3,720 kv.km., 195,669 inv. Hst. Montauban.

Tarnopōl, st. i Galizien vid Seret, 30,415 inv.

Tarpeiska klippan, på den kapitolinska kullen i Rom belägen klippa, hvarifrån förbrytare nedstörtades.

Tarquīnius, 1) Lucius T. Priscus, 5:e kon. i det forna Rom, 616/578 f. K.; mytisk. — Hans son 2) Lucius T. Superbus; 7:e kon. i Rom, reg. 534, störtad 510, d. 495.

Tarragōna, prov. i n.ö. Spanien, 6,490 kv.km., 337,964 inv. Hst. T. vid Medelh., 23,423 inv. Ärkeb.

Tartarīet, se Tatariet.

Tar'taros, gr. myt., underjorden; de gudlöses hemvist eft. döden.

Tartīni, Giuseppe, ber. it. violinist, f. 1692, d. 70 Padua; äfv. komp. (»djäfvulssonaten»).

Tartuffe (-tyff'), fr., hufvudpers. i ett af Moliéres lustspel; skenhel. skurk.

Taschkend, hst. i ry. gen.-guvernem. Turkistan, nära Sir-Darja, 156,414 inv.

Tasmānien l. Van Diemens land, brit.-austr. ö s. om Nya Holland. 67,894 kv.km., 179,487 inv. Hst. Hobarttown.

Tass'o, 1) Bernardo, it. skald, f. 1493 Bergamo, d. 69 Ostiglia. Hufv.-verk epos L'Amadigi. — Hans son 2) Torquato, skald, f. 1544 Sorrento, d. 95 i kloster i Rom; förde ett oroligt lif. Skr.: Gerusalemme liberata, lyr. dikt. m. m.

tatārer, urspr. en mongolstam, nu namn på mongol. stammarna på Krim och Kaukasus, vid Kasp. haf. samt i s. Sibirien.

Tatarīet l. Tartariet, ford. namn på mel. Asien, delades i Lilla T. (västra del.) och Stora T. (nuv. Turkistan).