Sida:Världens förenade stater.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

10

alla domar utan även till att förhindra förbrytelser och andra orättfärdiga handlingar. Ett samhällsskick utan sådan myndighet är inget ordnat samhälle — det är den renaste anarki, papperslappar utan den ringaste effekt. Där ingen sådan makt bakom rätten finnes, där bli människorna tvungna till att improvisera den för varje fall. Sådan improvisering skedde genom ”Lynchrättvisan”, Vehm-rätterna i Tyskland eller vad man nu har kallat den i olika länder, ända tills samhället fick ordna sig med lag och rättegång, med laglig domstol och med laglig makt bakom rätten.

Nu har tiden kommit till att avskaffa slagsmålet emellan staterna och att införa lag och dom även dem emellan.

Men huru kan man tala om ”den eviga freden” nu, mitt i världsbranden? Det klingar ju självmotsägande, tycker folk.

Ja, ingen bör ju påstå att det kan bli ”evig” fred på jorden. Icke häller mellan individerna är det en evig fred, förrän samhället har tyglat deras stridslystnad med lag och dom. Slagsmål förekommer ju nu och då i alla fall, och det kommer det att kunna bli mellan staterna också, t. o. m. när vi få en världslag och en världsdomstol. Men då bli i alla fall slagsmålen undantag, medan lag och dom bli regeln. Och liksom samhällets myndigheter tygla de enskilda individernas stridslystnad, på samma sätt skall hela världens myndighet tygla den