Sida:Världens förenade stater.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

22

republiken och fastslog de artiklar, som skola främja den, bl. a. dessa två (”preliminära”):

  1. Inget fredsslut skall gälla som sådant, när det slutes med hemligt förbehåll som ger stoff till ett nytt krig.
  2. Ingen stat, stor eller liten, skall kunna vinnas av en annan stat genom arv, köp eller gåva.

Och som ”definitivartiklar” bl. a.:

  1. Författningen i varje stat skall vara republikansk.
  2. Folkrätten skall vara grundad på ett förbund av fria stater.

Kant kom alltså ett långt steg längre än den första grundläggaren av planen till en traktatsmässig evig fred, abboten de St. Pierre, som år 1713 föreslog Europas enväldiga monarker att stifta ett sådant fredsförbund för ”varaktig fred”, paix perpétuelle. Han uppställde för övrigt den sanna grundvalen:

  1. Sammanslutning av så många stater som möjligt kring en evig fredstraktat.
  2. Bidrag av alla till det gemensamma målet.
  3. Ständig skiljedomstol för alla tvistefrågor.
  4. Gemensam makt till rättens värn, gent emot gensträviga att genomföra plikten att gå till domstolen och respektera dess beslut.

Och till detta slöt sig även Kant med dessa ord: ”Den mänskliga naturen visar sig aldrig mindre älskvärd än i förhållandet mellan hela folk mot varandra. Ingen stat är ett ögonblick säker för den andra i fråga om självständighet och egendom.