Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
(81)


Och de andra svigta alla.
Ve, att jag dem nå’nsin trodde!
Dåren olja för till elden,
Och förundras att hon brinner.

Och re’n föra de, o jämmer,
Mitt förnuft i band och bojor
Öfver till den skönas läger.
Ack! Hvad kan jag, arme, göra?

Med din trollkonst jag försonas:
Ty din trollkonst är din skönhet.
Jag förlåter mina sinnen:
De på skönhet sig förstodo.

Fånge må jag gerna vara,
Fängslas blott jag vid ditt hjerta,
Och min mun vid dina läppar,
Att på deras rosor hvila.