Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
(IX)

slutet af Vårterminen 1823 kommer han till mig och afsäger sig understödet med mycket lugn och stor bestämdhet, anförande såsom skäl, att då hans försvagade hälsa ej mer tillät honom att tänka på Philosophiska Graden, och således ändamålet med Hans Kongl. Höghets välgerning ej af honom kunde ernås, han ansåg sig pligtig att från densamma afstå. — Med stor möda kunde jag förmå honom att emottaga den tillfälligtvis något öfver tiden fördröjda remissen för det innevarande halfåret. — I bref till CanzliRådet af Tannström fullbordade han sedermera sin afsägelse. — Han lemnade nu också Academien, såsom det tycktes, i de tankar, att ej mer dit återvända, utan söka ordination såsom Prest. Ett närmare betänkande, ett allt mera lidande bröst synes ha afskräckt honom från denna bana. Han återkom till Upsala oförmodadt, och begynte utan någons vetskap sina tentamina till Philosophiska Graden. De afbrötos genom en blodstörtning i Januarii 1824, en följd af ansträngningarna. Han återställdes så vida att han kunde försöka en erbuden condition hos ÖfversteLieutenanten Baron Wrangel på Tibble i Södermanland. Ett nattläger i oeldadt rum under resan ådrog honom ett nytt anfall. Han framkom högst svag, men begagnade de första vunna krafter att, under det hans vänner trodde honom sväfva mellan lif och död, än en gång infinna sig i Upsala: fullbordade här med denna jernvilja, som var honom egen, förberedelserna till sin examen, undergeck den med utmärkt heder, tog Lagerkransen vid den derpå följande Promotionen i Junii 1824, samt besöng denna högtidlighet i ett humoristiskt Poëm, som, i slutlig öfvergång till lågande allvar, visar hvilka höga föresatser sväfvade för hans själ.

De få år, som återstodo af Skaldens lefnad, äro väl egnade att visa fåfängan af menskliga