Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
(189)


Runan Naud.
Nordens Gudar.


I fall det roar eder, ja ock i annat fall,
Jag alla gamla Asar för er uppräkna skall.
De upp ur grafven komma, med buller och med bång,
Allt för att figurera uti de Göthers sång.

Bland dem är Odin ypperst; Han blott ett öga bär:
På källarn Urdarbrunnen det andra pantsatt är.
Slarfaktig i affärer är visst den Ase båld,
Han eljest långt för detta löst det ur Mimers våld.

Frig är hans Fru. Hon äger en vacker ask af träd.
Hon känner allas öden, dock tiger hon dermed,
Och deri gör hon klokast. Om hvarje Spåmadam
Tog henne till sitt mönster, så kom hon ej på skam.

Och Auku-Thor med bockar igenom luften far,
Bergresarne de känna när han i Mjolner tar.
Utöfver Uplands gärden med ångst de skala så,
Att benen som trumpinnar dem uti ändan slå.

Dock frukten ej för Guden, J Läsare så små,
När han med hammarn kring sig i luften månde slå:
J ären inga resar och den er kallar så
Han äger inga ögon, men Thor han har dock två.