Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
(205)

Tidens stilla flod,
Prydd på sina bräddar
Utaf jordens blommor,
Prydd uppå sin spegel
Utaf himlens stjernor.

Arma trötta ande,
Hoppas och förbida!
Bortom tidens gränsor
Mot dig le, som brudar,
Ljus och kraft och skönhet,
Och en evig ungdom.