undanröjde; och Riket uppnådde den lyckliga stund, då det åter skulle äga ett säkert och stadgadt mynt.
Den bland alla klasser af Rikets invånare uppkomma odlingshåg, understöddes och uppmuntrades genom allmänna författningar. Det tvång, hvarmed förra tiders fördomar hade fjättrat handelns, bergverkens, slöjdernas samt näringarnes frihet och tillvext, upphäfdes: till Finlands upphjelpande sträcktes en särskilt uppmärksamhet och omsorg; till varutransporters och den inre rörelsens lättande vidtogos äfven kraftiga anstalter.
Dessa, understödde af Svenska Folkets berömliga idoghet, kunde ej annat än medföra gagneliga följder.
Jordbrukets tillvext var synbar: oländiga hedar förvandlades till fruktbara fält, och införseln af spanmål var i märkligt aftagande: smidesanläggningar begärtes, och stora kostnader blefvo derpå använde; slöjde-inrättningar af alla slag anlades, förbättrades och utvidgades: med ett ord: Riket gick med stora steg till den inre hushållningens förbättring, till handelns förkofran, och till allmänt välstånd.
Men huru hastigt förflöto ej dessa få stunder af lugn och trefnad, för att endast qvarlemna skuggbilder i minnet af framfarna dagar! huru sorgligt sjelfva detta minne för alla Fosterlandet tillgifne
