att få en mindre behaglig form af personlighet; och denna blef allt synbarare, ju mera hoppet tilltog om återställandet af vänskapen med England.
Stridigheterna med denna senare Makt blefvo ändtligen bilagde[1]; handelsförbindelser ingingos: tillfälle yppades äfven att afsluta dylika med andra Makter.
Under dessa gynsamma utsigter i Sveriges politiska förhållanden, verkställdes realisationen[2] på ett sätt, som svarade emot Nationens önskan, och den befästades sedermera af en inrättning, som, derest den under senast förflutna tid fått orubbad fortfara, hade försäkrat näringsidkare, Riksgälds-Kontoret och Statsverket om ett någorlunda stadgadt förhållande emellan Rikets och andra länders vexelmynt.
Härigenom hade nu Statsverket, både i afseende på inkomster och ordning i förvaltningen, kommit uti ett fördelaktigare tillstånd, än det förut i mer än ett hundra år varit. Att bibehålla denna förmånliga ställning, att leda den till ytterligare förkofran, att dymedelst kunna utvidga anstalterna till Rikets försvar i alla händelser, dertill fordrades blott, att oryggligen följa en väl öfverlagd och oföränderlig plan, samt att vid verkställigheten deraf icke låta vigtiga angelägenheter utträngas af likgiltiga, ofta ogagneliga föremål.
