Konungens Sändebud uti Paris återkallades[1]. I Petersburg, i London, gjordes framställningar först om biträde till ett försvarskrig[2], men snart omedelbarligen riktade till anfall[3], långt innan de öfrige af fasta landets Makter ännu utvecklat deras system emot Frankrike. I Tyska Riksförsamlingens angelägenheter[4] råkade Sveriges deltagande i uppenbar strid med Franska och Preussiska intresset. Ömsesidiga sinnesstämningen förbittrades; en olycklig anledning nyttjades[5] att upphäfva all gemenskap emellan båda länderna; och Franska Beskickningen lemnade Sverige[6]
Ännu kunde ett verkligt krigstillstånd lätteligen undvikas. Preussen, förvissadt om Frankrikes bifall, uppgjorde förslag[7] till Norra Tysklands neutralitet, hvarigenom alla rustningar i Svenska Pommern skulle blifva öfverflödiga. Detta förkastades; underhandlingen med England fortsattes; den med Ryssland, hvars system emedlertid tagit en afgörande vändning, förde till afslutande af ett formligt krigsförbund[8]. Ett dylikt, fast ännu endast i afseende på Pommerns försvar[9], hade förut blifvit undertecknadt med England. Preussen
- ↑ April 1804.
- ↑ April-Juni 1804.
- ↑ Juni-Oktober 1804.
- ↑ April 1804.
- ↑ Augusti 1804.
- ↑ September 1804.
- ↑ Oktober 1804.
- ↑ Januari 1805.
- ↑ December 1804.
