Sonetten beskrifver sig sjelf
| ← Petrarca i Vaucluse |
|
Emma → |
SONETTEN
Sonetten vandrar lekande, men värdig
Och elfvastafvig, fram i fjorton rader.
Man ansett har Petrarca för dess fader.
Nu är den första qvadernarien färdig.
Den andra börjar. Fortsätt den ihärdig!
Och, fast dig locka rim i myriader,
De samma rim du åter måste ha der,
Och det är svårt, om icke Febus lär dig.
Nu komma två terziner med på slutet.
Hvad de ha der att göra, ej du fråge,
Men lär att fläta dem sju skilda sätten!
Så blir det hela vackert sammangjutet,
Och under rimmens konstigt hvälfda båge
Går fullväxt fram den klingande Sonetten.