Svenska teatern/De äldsta kända teaterföreställningar i Sverige
| ← Fastlagsspel | Svenska teatern : några anteckningar 1. Under gustavianska tidehvarfvet jämte en återblick på dess tidigare öden av Nils Personne |
Dramatiska nöjen vid svenska hofvet under drottning Kristinas tid → |
[ 33 ] Utom det förutnämnda Hans Jacobis bref af 1506 äga vi från slutet af samma århundrade ett par andra meddelanden om teaterföreställningar i Sverige. Michael von Bretten, som var sekreterare vid den beskickning kurfursten af Pfalz 1592 sände att öfvervara hertig Karls förmälning i Nyköping med prinsessan Kristina af Holstein-Gottorp, omtalar i en af honom 1610 på trycket utgifven bok, att vid detta tillfälle engelska komedianter och akrobater uppträdde med sina sedvanliga tidsfördrif och aflade äfven prof på sin fäktkonst. Abraham Brahe har i sin dagbok uppgifvit, att då konung Sigismund [ 34 ]fettisdagen den 12 februari 1594 å Uppsala slott hade hertigarna och hertiginnorna till gäster, "blef tå enen Comedia ageret på slottet", och Olof von Dalin säger i sin Svea rikes historia om samma tilldragelse, att "aftonen skulle lyktas med en Italiensk Comedia af en Salvator Fabriz". För följande år står hos Brahe antecknadt, att fastlagsmåndagen den 3 mars "agerades en Comedia" på Stockholms slott för hertigen i den stora rikssalen, Äfven Karl IX brukade ge fester i fastlagen, och ännu 1608 säger Brahes tidebok, att fastlagssöndagen den 7 februari höll konungen en stor bankett, där "Dråningen och alt hennes fruntimmer dansade Fastlagen".
Antalet af gamle kung Göstas utländska musikanter uppgick 1544 till sexton man, och hans söner bibehöllo ungefär samma antal, men Gustaf II Adolf lät upprätta ett fullständigt hofkapell på icke mindre än trettio personer, där äfven svenskar vunno anställning. Mot slutet af hans regering hitkom en skådespelartrupp under ledning af Kristian Thum, som agerade inför konungen 1628 och blef vår första kungliga teaterdirektör med en årlig lön af 400 daler silfvermynt (omkring 4- à 5,000 kronor) samt rättighet att begära från klädkammaren hvad han behöfde för sina spektakler. Han tycks hafva utvecklat en ganska liflig verksamhet att döma af dessa ännu bevarade rekvisitioner. 1640 gaf rikets råd honom en summa penningar, så att han skulle kunna bygga upp ett komedihus i sin gård på Södermalm. Han fick således tillfälle att äfven spela för allmänheten, under det han fortfarande agerade på slottet. Ännu 1652 hör man honom omtalas.
