Till polens kalla gränser

1.
Till polens kalla gränser,
Till Indiens ängd så huld,
Till flodens strand som glänser
I Afrika av guld,
Där pisangträden blomma
På palmbevuxen jord,
De ropa oss att komma
Med Kristi dyra ord.
2.
Guds allmakt har där säte,
Där syns hans fingers spår,
Dock män'skan, hans beläte,
I djupa mörkret går.
Väl han ock där förnöjer
Med gåvor utan mått,
Med hedningen sig böjer
För död gudar blott.
3.
Då vi hans nåd fått smaka,
Hans ljus betrakta få,
O, skall vår ljusastaka,
Inunder skäppan stå?
Må frälsning, frälsning skalla,
Må Herrens ord bli sänt,
Till dess bland folkslag alla
Messias namn bli känt!
4.
Hans pris må vinden bära
Och vågorna ge svar,
Tills, likt ett hav av ära,
Från pol till pol det far,
Till dess vi frälsta skåda
Guds lamm, som dödat var,
Bland oss för evigt råda,
Vår Konung, Gud och Far!